Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
Förmodligen skulle han anse honom ombytlig: först officer och nu någonting annat. Och han kunde ej ens uppge, vad detta andra var. Skulle han bevara sin hemlighet, till dess han blev student, och så plötsligen förklara allt. Men han insåg risken i denna plan. Antag att hans far sade nej! Det bästa vore att så småningom förbereda honom.
Det var skönt att känna sig ensam. Han behövde inte ta några hänsyn längre. Han var kvitt alla förpliktelser. De väntade sig inte mera av honom. Hans farmor hade själv sagt, att det var för sent. Han kunde göra vad han ville. Han var fri! Det var en underbar känsla, som om han plötsligen vuxit och blivit riktigt stor. Han visste sitt öde, visste, hur det skulle sluta... Och han var fri...
Och när han blåste i den kom det ett så hemskt ljud som när man ropade bo-o nere från källaren. Inför den synen höll Stellan andan av spänning så länge, att han blev alldeles blodröd i ansiktet. Plötsligen sade hans farmor: Men mitt kära barn, du är ju alldeles våt. Vi måste byta på dig. Hon ville ta honom med sig in i barnkammaren.
Plötsligen stötte hon honom i sidan: Se opp! Han såg på henne: Vad är det? Men det var redan för sent. Han hörde någon vid sidan om sig ropa: Petréus! Han vände sig om. Några steg ifrån stod Smygaren. Stellan förstod ej med samma. Hör du inte! Jag vill tala med dig. Han gick långsamt fram. Med ens gick sammanhanget upp för honom. Smygaren hade gått förbi dem och han hade inte sett
Och så ringde klockan. Han satt och kände sig ännu mera ensam och övergiven, medan tant Augusta läste ur bibliska berättelserna en historia om Josef och hans bröder. Plötsligen spratt han till. Plötsligen förstod han. Han var Josef. Han var den yngste vilket på sätt och vis var sant, eftersom han kommit tre veckor senare till skolan. Han var den förskjutne, den föraktade.
Plötsligen stannade han mitt på golvet. Pappa, sade han, snälla pappa Ja, vad är det du vill, kom det från tidningen. Men han fortsatte ej. Han stod alldeles stilla och såg ned. Hans fingrar tvinnade sig om varandra. Hans hjärta klappade hårt. Nej, han vågade inte. Inte ännu. Ska du inte snart knalla dig av i skolan? Jo-oo Han började åter gå av och an på golvet och stannade på nytt.
Kristus, som stod i marmor över altaret, skulle plötsligen stiga ned och ropa: Stellan, Stellan, välsignad vare du, välsignad vare du, den ende som kommit till mitt bord i anda och sanning! Kom tillbaka till mitt nattvardsbord, till min åminnelsehögtid! Kom, Stellan, kom! Och så skulle han driva alla de andra, prästen, konfirmanderna och församlingen ur kyrkan.
Han rös till i en sällsam lustkänsla, blandad med den tillfredsställda åtråns ljuvt tacksamma vanmakt. Han satt senare på kvällen uppe vid sitt fönster i mörkret och betraktade den blå rullgardinen, bakom vilken Josef andades och levde. Plötsligen slog tanken ned i honom: Om jag aldrig träffat honom! Vad skulle ha skett då?
Efter den ödesdigra kvällen stod det nämligen plötsligen klart för honom, att han i alla fall inte gett henne någonting. Hans frimärke uppvägdes av hennes bakelse. Tanken att de genom denna utväxling av gåvor voro jämställda och att alltså ett slut lämpligen kunde uppnås föll honom ej in. Det var hans tur nästa gång... Och så gick han till Ebenezar Svenson.
Tvärt om hade det alltid varit honom och hans hustru ett vackert bruk och en innerlig glädje att en gång före konfirmationen se årets konfirmander i sitt lilla hem. Stellan satt och såg på honom, medan han farbroderligt leende höll sitt långa anförande. Och plötsligen fylldes han av ett oerhört äckel. Det var alltså för att få kristallkronor, som prästen konfirmerade dem!
Dagens Ord
Andra Tittar