Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
Det var en underlig flicka, inte sant? Albin såg plötsligen lömsk ut. Ja, dum va hon, för hade hon inte gått i lag med herrn, så hade hon varit min hustru nu! Ah, vad han säger! Han tror att jag var när henne då? Ja det tror jag vad jag vill! Naturligtvis skulle jag säga det, om det varit så, för nu behövs det inte döljas. Men det egendomliga är att det var inte så.
Hade han inte alltid haft klart för sig, att det skulle gå honom som det gått farbror Ekenström, att det skulle sluta illa? Han hade rest sig upp, som om en röst kallat honom, en hård och befallande röst utifrån mörkret, och han stirrade mot rullgardinen i väntan att åter höra den. Plötsligen sade han lågt till sig själv: Äntligen har jag fått klarhet i allt detta.
Faderns huvud sjönk åter ned mot kolettkragen: Dä reder sig nog Alll ting red er sig här i värld en Misss-ter du en ssstår dig tusss ende åter Blir man sssparrr kad ur en skola ssså ssstår en tusss ende åter, mmman bbbara inte gör som din dddum bbbom till farbrorrr: rrrymmer Plötsligen sträckte han ut sin hand: Rrrym inte fffrån mig, vad du än gggör. Dddu ä den ende, jag harrr att leva för!
Plötsligen tystnade den. Det var paus. Då Artilleristerna bakom järnstaketet tvärs över gatan veko plötsligt under diskreta armbågsstötar i varandras sidor tillbaka.
Det svårtydda livet hade plötsligen blivit klart och förståeligt. Man var predestinerad. Men också bakom predestinationslärans absolut logiska klarhet lurade gåtor. Redan efter ett par dagar började de skymta fram. Varför voro somliga predestinerade och andra inte? I samma ögonblick han uppställt denna fråga, fann han sin absoluta visshet vackla.
Stellan hade suttit med vitt spärrade ögon och vidöppen mun, medan Kalle dragit fram kökshandduken. Han blev sittande så länge. Det var till och med som om han inte hört sin fosterbrors skärande skrik. Det hade blivit alldeles dött inom honom. Han satt som förstenad... Men så, med ens kändes det som om en blixt slagit ned i honom. Plötsligen såg han Kalle.
»Du ska' veta, att hon är en liten jakobin; och det är hennes stolthet», skrattade William. Samtalet var muntert och otvunget i hög grad; och modern var i sitt bästa humör. Också fröken Hagberg var tydligen i sitt esse. Plötsligen böjde hon sig fram, helt omotiveradt, och såg uppmärksamt fru Zimmermann rakt in i ansigtet.
Ryktet spreds snabbt, och till sin förvåning märkte han, hur kamraterna plötsligen började betrakta honom med andra ögon, tack vare den distinktion, som onekligen ligger i det faktum, att man inom kort firar minnet av sin födelse. Han tänkte på saken och ju mera han tänkte, ju mera tilltalade honom faderns förslag om kalas.
Hon kunde aldrig hålla tyst. Hon var inte som en flicka skulle vara. Varför var hon inte som Kalles syster, som satt tyst. Ett slag började hon till och med disputera med sin mamma om någon musiker, som efter vad Stellan kunde förstå på namnet måste vara fransk. Och plötsligen sade hon: Det där begriper du inte lilla mamma, du ä inte modern nog! Nej, hon var omöjlig, Rose.
Stellan rörde sig ej ur fläcken. Då öppnades ett fönster bakom honom. Han behövde ej vända sig om för att få klart för sig vem det var. Det var Ida. Hon ropade: Schas, unge! Kvickt! Annars kommer Köttlund och hugger en! Då tog rädslan, källan till så många hjältedåd, överhanden. Han sprang. Han såg rakt framför sig och bara sprang. Plötsligen befann han sig mitt på Lillegård.
Dagens Ord
Andra Tittar