Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
Faderns ord hade plötsligen skänkt honom en trygghetskänsla av ett alldeles nytt slag: han kände rätt . Också när han inte i fullt klara meningar kunde bevisa riktigheten av vad han ville, förstod han nu, att han innerst inne hade rätt.
Den nye kejsaren var kristen och homoiusian. Därom var icke längre något tvivel. De kristianska hoparne ilade från torget till Petros' fängelse för att befria honom. Men när de anlände dit, var fängelset redan tomt. Stadens myndigheter hade kommit massan i förväg och skyndat att återgiva den nu plötsligen åter mäktige och inflytelserike mannen hans frihet.
Ett nytt perspektiv öppnade sig för honom; han tyckte sig plötsligen se själva den punkt, där slumpen grep in i den långa, logiska kedjan av orsak och verkan. Hade inte majoren varit greve, skulle han aldrig haft en betjänt. Och om Swärd ej varit så gammal, skulle han inte ha flyttat.
Han vred huvudet åt vänster: pojkarna förföljde i halvcirkel den fulla busen. Ingen lade märke till honom. Plötsligen satte han i väg hemåt. Han sprang som den, som springer för sitt liv. Han hade ej tid att se efter, om någon förföljde honom. Han stannade ej, förrän han stod flämtande utanför tamburdörren där hemma och sträckte sig upp för att nå ringklockan.
Hon slog upp en sida och visade honom. Han kunde knappast se, vad det skulle förställa, så överplottrat med stämplar var det. Du tycker inte det är vackert! Du bryr dig inte ens om att se på det! Han skakade trött på huvudet. Plötsligen sade han: Vet du, Rose! Jag ska säga dig, att jag har haft så mycke obehag för dina frimärken, så jag bryr mig inte om frimärken mera. Vad dä då!
Han stod åter igen som kvällen förut på den mörka Storegård. Det var så det såg ut i ett fängelse, mörkt och ensamt. Nej, nej, han ville inte i fängelse. Han ville inte komma dit Han ville inte! Då plötsligen medan han stod på den mörka fängelsegården, fick han en idé. Han var ju rik! Han hade ju pengar! Han hade ju många pengar i sin sparbössa. Den stod på byrån i hans rum.
Det stod plötsligen för honom, att kanske hon kunde göra något åt saken. Han rusade upp till henne: Kerstin, säg får ja lov och va mä om demstrationen. Kerstin såg på honom över sina glasögon: Ä han från vettet. De ä inte för såna som han. Stellan blev ursinnig. Han slog omkring sig med armarna och stampade i golvet: Ja, men ja vill. Ja vill!
Plötsligen hörde han hundskall och såg en skorstensrök, varav han slöt, att det underbara slottet låg i närheten. Och då han kom närmare, såg han snart två långa skorstenar sticka upp ur ett moln av lönnar, vilkas näsor dinglade för aftonvinden och skramlade som ärter i en torkad gåsstrupe pigorna bruka nysta tråd på.
Emellertid hade skymning fallit, men snön lyste ännu något litet, så att de kunde hålla landkänningen; de talade inte ett ord, men Carlsson höll sig tätt i spåren efter sin vägvisare. Plötsligen stannade denne och lyssnade.
Plötsligen tog Kalle honom avsides: Men, hör du, om vi skulle åka i plurret, var ska vi torka oss? Kan vi göra dä hemma hos dig? Ja vågar inte komma hem våt. Detta var någonting Stellan ej tänkt på och han funderade däröver hela nästa timme, till dess han funnit lösningen. Kerstin! Visst djävern! Gamla Kerstin. De kunde springa och torka sig hos henne. Hon skulle inte säga ett knyst.
Dagens Ord
Andra Tittar