Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
Han höll sig rak i ryggen och såg rätt framför sig. Då hände det märkliga: plötsligen slutade bäckahästarna upp att leka. De bara stirrade på honom. Stellan gjorde sig ännu stelare. Ja, här kommer jag! Han var belåten över den uppmärksamhet, han väckt. Det var precis som han tänkt sig. Men lika plötsligt försvann all hans säkerhet. Han kände igen flera av dem.
Löjtnant Ekenström började åter gå av och an på golvet, plötsligen fördjupad i sina egna bekymmer. Så såg han på nytt på Stellan, som om denne med ens höjt honom upp på ett plan, från vilket han betraktade sig själv, livet och mänskorna i ett allt oändligare perspektiv. Jaså, du har trasslat in dina affärer. Fyra tusen. Hur gammal ä du? Tie Inte illa. Han stannade: Hör du min pojke.
Han höll om moderns hand, kysste den, vätte den med sina tårar, medan han snyftade: Elsa, Elsa, förlåt mig allt Jag har alltid älskat dig, jag ska alltid älska dig, Elsa, Elsa Plötsligen rusade han upp, förbi Stellan, ut i våningen, ropande genom rummen, snyftande: Kerstin, Kerstin, i Guds namn, Kerstin Jungfrurna kommo springande in.
Han sökte henne med en stirrande blick. Plötsligen fick han syn på henne. Hon sneddade över gatan och försvann in i en tvärgata. Och hon vände sig om och såg på honom, ett snabbt, skyggt ögonkast över axeln, som om hon vore rädd att han skulle följa efter ... att han skulle hinna upp henne... Hans far var som vanligt ej hemma den kvällen.
Emellertid hade skymning fallit, men snön lyste ännu något litet, så att de kunde hålla landkänningen; de talade inte ett ord, men Carlsson höll sig tätt i spåren efter sin vägvisare. Plötsligen stannade denne och lyssnade.
Kalle stod ännu kvar. Kommer du inte? ropade han som i ångest och stannade. Stanna inte! ropade Kalle tillbaka. Stanna inte! Stellans ögon blevo plötsligen alldeles stela av skräck. Och ögonblicket efter gav han till ett gällt, hest skrik. Det krasade under honom. Han sjönk, drogs ned av något isande kallt och vått och tungt. Opp mä armarna! Opp mä armarna! ropade Kalle. Hör du inte! Opp mä dom!
Stellan lyssnade in mot stallet. Han kände sig knappast rädd längre. Han kände bara pulsarna bulta i sitt huvud. Gör dä nu, viskade Agust. Gör dä nu! Stellan kastade sig huvudstupa in på gården, upp i gödselhögen och började sparka. Plötsligen blev han stående alldeles orörlig. Med en förfärlig svordom kom Köttlund haltande och springande ur stallet. Han hade kvasten i ena handen.
Det började rycka i hennes underläpp. Ah, men kom i alla fall! Han skakade på huvudet. Ja ska bjuda dig på bakelser och konfekt hela kvällen. Dä kan ja bjuda mig själv på! Plötsligen satte hon händerna för ögonen och började gråta. Han blev alldeles vettskrämd. Där stod hon inne i hans rum och grät . I detta ögonblick lovade han sig att han aldrig, aldrig skulle ha med flickor att göra.
Det var som om benen ej ville bära honom. Och plötsligen, medan han stod där med händerna för ögonen och med sviktande knän, var det som om något inom honom ropat: Paulus! Paulus! Uppenbarelsen! Han blev liggande med överkroppen över broräcket. Hans kropp skakade i konvulsioner. Han hade funnit den, Sanningen, Livets Sanning!
Och plötsligen framstod för hennes inbillning tydligt, hurusom John höll en annan kvinna, yngre, vackrare, friskare än hon just på samma sätt i sina armar, som henne nu. John var lika allvarligt stämd som hon. Båda sutto tysta. Alma sökte lösgöra sig från hans arm och flytta sig längre bort. Men John släpte henne ej.
Dagens Ord
Andra Tittar