Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Om hösten reste han upp till Upsala. Gamla Margret packade hans kappsäck, lade ner kokkärl och kuvert. Derpå tvang hon honom att låna femton kronor. Af fadern fick han ett fodral med cigarrer och uppmaning att hjelpa sig sjelf. Sjelf medförde han åttio kronor, som han förvärfvat på lektioner och med hvilka han skulle göra sin första termin.
Se Domar. B. 1 C. 3 v. *Hafvets örnar, Dan och Asser.* Dan och Asser bodde närmast Medelhafvet. *Oförskräckt till strids Naphthali drar från sina fjellar ner.* Naphthali bebodde en vild bergstrakt, hem för tigrar och andra rofdjur. *Sebulon, Din pil är säker och Isaschars herdelans etc.*
Kära menniska, låt det få torrt på sig, sade Tiina Katri. Hvarifrån skall jag taga det, när det inte fins. I natt smutsade hon ner allt, och jag har ännu inte hunnit tvätta. Petu, hemta hit det der täcket. Nå, nu fryser det åtminstone inte. Hon lindade Anni in i täcket och lät det ligga på magen på hennes armar. Det har visst knip, eftersom det får bättre ro så der på magen, sade hon.
Fru Wenschen har troligen aldrig förr haft någon verklig passion, och hon är nu trettiosex år... Man instämde, och en av sällskapet beklagade under de andras skratt herr Wenschen, som nu gick omkring med hängande mustascher och förklarade, att hans hustru hade rest ner till Köpenhamn för att hälsa på sina släktingar. Tomas såg ut genom fönstret och betraktade de promenerande på trottoaren.
"Men förlåt, goda Helena", sade hon, "ser du, jag har så brådt om, jag hinner ej stiga upp för dig, sitt ner så länge, bara jag får slut på mitt arbete skall jag spela för dig". Härmed visade hon på harpan, som hon ärft af sin mor.
Hans talorgan har på åtta månader anpassat sig till lotsars och fiskares, hans hjärna har tryckt ner sig till att bli förstådd av enklare tankemekanismer, hans ordförråd har förlorat mellanfärgerna, övergångstermerna, och upptagit de enkla, stundom vulgära glosorna.
Rätt som det var rullade småstintorna ner i golfvet, insomnade. Glasögonkarlen hade gått ut ur stugan. Anna-Lisa hällde upp kaffe i några omaka, men riktigt granna koppar, som hon letat rätt på i skåpet. Det var något till godt att få i sig det goda varma kaffet efter den kalla, men ju ändå så rara maten. Karlen kom in med fånget fullt af halm. "De här tror jag skall förslå för bå folk och fä."
Snön virvlade upp och ner, tindrande i båglampornas vitblåa ljus. En droska körde förbi i rasande fart med ett skrikande och stojande sällskap, damer och herrar. Skratt och skrik ströddes ut på deras väg, blandade med refrängen av den sista varietévisan. Var icke en av dem Hall? Jo, det var säkert han. Hall var svag för livligt sällskap numera.
Jag lät samtalet vara slut, ty jag hade just ingenting att tillägga. Vi voro snart ute på flacket och höllo ner emot skonaren, som kryssade för att komma in. Om en halv timme hade vi honom rätt för-ut och höllo oss nu efter för att passa på när han skulle vända. När vändningen var gjord, brassade han back och lade upp mot vinden. Det avgörande ögonblicket var inne.
Därpå gick man ner till gumman och sonen för att underteckna köpekontraktet och kvittera summan. Carlsson blinkade och grinade åt de båda kompanjonerna, att de skulle hålla med, men de förstodo ingenting. Slutligen tog gumman på sig glasögonen och läste, efter att ha skrivit under. Fem tusen! skrek hon. Vad i allan dar, men Carlsson sa ju hundra. Sa jag! tyckte Carlsson.
Dagens Ord
Andra Tittar