Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 september 2025
Såsom att taga av dig manteln på en vinterdag, och såsom syra på lutsalt, så är det att sjunga visor för ett sorgset hjärta. Om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, och om han är törstig, så giv honom att dricka; så samlar du glödande kol på hans huvud, och HERREN skall vedergälla dig. Nordanvind föder regn och en tasslande tunga mulna ansikten.
Våren kan ha många egendomliga effekter. Det kan hända, att kläderna som en ung dam med stolthet burit under vinterns mulna dagar, plötsligt synas luggslitna i vårens klara solljus; det kan hända, att de förhållanden, i hvilka hon lefvat under de mörka månaderna, plötsligt visa sig uppsluppna i sömmarna.
En kväll satt de på mellandäck, Hartman med armbågarna stödda mot relingen. Hans ögon var mulna och han stirrade oavvänt utåt de grönskummiga, flitigt vandrande små sjöarna. Jag passade inte därute heller, sade han med torr, ihålig röst. Jag ville vara i fred, men jag har aldrig fått det aldrig fått det, upprepade han med hård bitterhet.
Göran var blott tjuguett år, och hans hjärta således ännu icke tillräckligt skrumpet och kallnat för att tillåta honom komma fram med gensägelser av det slag, varmed den så kallade mognade erfarenheten hånar det friska och varma ynglingasinnets känslor. Han fattade sin lille ivrige väns arm och vandrade stillatigande framåt. Emellertid började himmelen småningom mulna.
Så ljöd från våg till våg hans röst, Hans enkla lofsång då; Och snart han smög mot makans bröst Och tycktes kväda så: Hvad mer, om än din lefnads dröm Ej sekler tälja får? Du älskat har på nordens ström Och sjungit i dess vår. Sörjen Kandals dotter, gröna lunder! Såsom edra blommors blida stunder Voro hennes glada stunder korta. Sörjen, gröna lunder! Hon är borta. Kan ej dödens mulna ängel skona?
O himmel, detta vreda ögas dunkla glans Och denna mulna pannas hvalf Och detta ädla anlets vår hon sett förut; Sin drömda yngling känner hon. Densamme är han, blott ej ljus, ej mild, som när I drömmen hon hos honom satt Vid bäckens strand och glömde bäckens spegelvåg Och speglade sin själ i hans.
Se blott mot kvällens skyar, lär dig lag af dem. En stund de skimrat under fästet, nästa stund Ger fästet dem i stilla skurar åter bort Åt deras ursprung, jorden. Fattar bilden du? Som de, så sändas ock ur Hades' dunkla djup Utaf dess gudar svaga töckenbilder opp Att gå en tid i dagens ljus med mänskonamn. Du ser dem skifta, stråla, mulna, sörja, le I dag; kanske i morgon ren är leken slut.
Veckans alla dagar gledo henne förbi med leende eller mulna ansikten, och hon sydde på sitt broderi eller läste i sin bok och tänkte på ingenting, och synden var något underligt och avlägset, som icke kom henne vid. Det var rätt, och det var orätt. Det skulle man göra, och det kunde man aldrig tänka på att göra. Det var ju så enkelt och klart!
Konungen vandrade fram och åter över golvet, stannade slutligen och yttrade: Säger ni detta av er själv, eller har någon bett er därom? Ingen, och minst hon! Är jag straffbar, så bär jag ensam skulden. Åter klarnade konungens mulna panna, och han återtog sin förra skämtsamma ton. Nej, min alltför uppriktiga fiende, man är icke straffbar, när man på ett så älskvärt sätt säger konungar sanningen.
Så yttras högt af hoppfullt glada hjärtan ord, Och ödmjukt mot de kommande, På slottets gård, i portens hvalf och utanför, Sig folket sänkt på böjda knän: Och fursten kommer, men med mörker kommer han, Hans mund ej ler, hans öga ej, Hans mulna hälsning skrämmer blott hans trogna folk, Och häpna tiga skarorna.
Dagens Ord
Andra Tittar