Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
Men först försona vad jag brutit! Situationen är i få ord denna: min hustru bor på annan ort hos sin gifta syster, eftersom hennes mormor, vilken sitter inne med arvet, har svurit att vårt äktenskap skall bli upplöst, sådan ovilja hyser hon för mig på grund av min otacksamhet och annat därtill.
Hon tycktes hafva dessa ord mycket kära. Stjärnorna sågo så nya och glänsande ut, som vore de nyss nedfallna från himmelen, och mormor hviskade med ett gladt leende: "Så förvånade barnen skola blifva!" Och sedan, den underbara heliga aftonen, när jag bars ned och ställdes på det med en hvit duk öfvertäckta bordet och alla mina ljus brunno! Bibelläsning eller hvad står det i nästa söndags text?
Det måste man ju göra. Och gör man det inte, bör man inte tala om det. Och när jag tänker närmare efter, fortsätter den unga frun, så känner jag också Chapmans mormor. Hon var en av de allra vackraste taxar jag sett. Hon var också alldeles brun över hela kroppen och hon tillhörde Hennes Majestät Drottningen av Danmark. Men hon bet får så dom måste skjuta henne.
Han önskade få en egen bibel, ty någon sådan fanns ej i hans hem. När familjen flyttade in från landet, tyckte hans mor, att det ej vore lönt att släpa med sig några böcker, ty hon hade ju aldrig tid att läsa. Mannen söp upp allting och mormor var ju blind, och Josef ja, ingen tänkte på, att han någon gång skulle vilja läsa i de där "gamla luntorna". Det är friskt i skogen. Med teckning.
Hur kan du veta, vad jag sitter och grunnar på? frågade hon. Men han sade: Nej, inte var det gästgivarn. Hade han skrämt mig, så hade jag inte blitt rädd. Som han slår i dörrar och domderar. Vem var det då? frågade gumman. Han log och svarade: Det var mormor, vet jag. Var det, när jag hytte åt dig i hagen i morse? Han skakade på huvudet, gäspade och slöt ögonen. Äh, låt mig sova.
Mormor skickade tjugufem kronor, som sattes in på sparbanksboken och av sin far fick han en ny tvåkrona, som lades i sparbössan. Han visste inte längre, hur mycket han var skyldig Ebenezar. Han vågade inte räkna efter. Han skulle i alla fall inte kunna betala genom att spara på sina fickpengar. De enda lyckliga stunder han hade voro de, då han överlämnade ett nytt frimärke till Rose.
Hon var nyfiken höra om det nya giftermålet och promenerar med Johan på Drottninggatan. Hemkommen träffar han mormor, som i hvassa ordalag förehåller honom att han icke helsat på henne i Kungsbacken, men hon förstod nog att han var i för fint sällskap för att vilja helsa på gumman. Han bedyrade sin oskuld, men förgäfves. Som han icke hade många vänner var denna förlust smärtsam.
Inte som förr, så där i förbigående, utan mera vördnadsfullt och underdånigt. På middagen tar hon honom i koppel och går ut med honom runt kvarteret. Och då hon kommer utanför hyrkuskverket, träffar hon alla barnen från huset bredvid och hon berättar för dem om Chapmans underbara mormor. De stå i en vid ring och höra på med öppna munnar.
Och då Anna-Clara går, följa de henne med stora, beundrande blickar. På kvällen, då Anna-Clara gått och lagt sig, ligger hon stilla och tänker som barn bruka innan de somna. Så säger hon: Min mormor är inte så fin som Chapmans mormor, för hon har inte varit hos Hennes Majestät Drottningen av Danmark. Nej, säger jag, hon är inte så fin.
Och Ida kommer strax efter", ropades i kör därute. "Släpp oss in, mormor!" "Nej, nej, Jesusbarnet är hos mig." Högtidlig tystnad därute. "Mormor, får mamma komma in då?" frågade en ljuf barnröst. "Ja visst, mamma får komma." Snart kom hon också; hon var en liflig, munter kvinna. Äfven fadern kom, och jag beskådades och beundrades. "Får jag klä' julgranen åt er i år också?" frågade mormor.
Dagens Ord
Andra Tittar