Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 september 2025
På porten fanns visserligen en gallerglugg, men alltid vände han sin häst, så fort han kom till porten. Trälen anade, att husbonden mest av allt fruktade att mista sitt sista hopp och att det var därför han aldrig vågade fatta om portklappen. En gång skyndade sig trälen likväl oförmodat fram och bultade det häftigaste, som han förmådde.
Det var att mista andan under, det är nästan mer än mänskligt att bibehålla sinnesjämvikten, men Elsa är en väl brandförsäkrad skuta, hon kände blott den svagaste lilla gnista nästan endast välbehaget att vara afhållen. Hon såg visst ovanligt bra ut i kväll! Han hade knappt tanke för annat. Det blef endast stänkrepliker. Ni är vacker, ni är riktigt vacker!
Det mindes han inte; det kunde ha varit nyss, det kunde ha varit en bra stund sen. Han hade hört flickan be Daniel följa sig upp på vinden. Sväran sade: Vad grinar du åt? Det är fästfolk, så det angår dig inte. Nehe, sade Halten, vände sig åter till gumsen. Sväran frågade: Vad ärnar du göra med gumsen? Det är gamlans. Den vill hon inte mista för livet. Han svarade ingenting.
Det är samma begär, som när vissheten om barnets död tryckte min hustru till jorden, manande henne att säga: »Han skall inte dö. Han får det inte. Jag vet, att han inte skall.». På samma sätt säger också jag till mig själv: »Jag vill det icke. Jag vill icke mista henne. Hon skall leva trots allt.» Jag märker icke, att jag försöker det omöjliga.
Hon måste dö, dö, dö! strykas ut ur mitt lif. Hon smög sig ditin derför att jag mot bättre vetande ansträngde mig att se henne med dina ögon. Det var orätt af mig; det var svaghet men jag kunde icke uthärda att mista dig. Nu är jag stark igen, stark nog att vara ensam och ändå lefva. Jag hatar henne; jag kan icke förlåta.
Nej, han vill inte, och hon hon väntar väl. Nå, vill han då verkligen, vet man det? Direktrisen lär ha talat med honom i julas. Han lär då ha' sagt, att om hon nu, »det sista pröfvoåret», förhöll sig lika bra som de fem, sex föregående, så skulle han ta henne hem till sommaren. Så troligen mista vi henne till midsommar. Det blir riktigt ledsamt. Så märkvärdigt allt det der!
Så hör nu vad jag säger, min son: stå upp och fly till min broder Laban i Haran, och stanna någon tid hos honom, till dess din broders förbittring har upphört, ja, till dess din broders vrede mot dig har upphört och han förgäter vad du har gjort mot honom. Då skall jag sända åstad och hämta dig därifrån. Varför skall jag mista eder båda på samma gång?»
Ja, må hednafolken resa sig och draga åstad till Josafats dal; ty där skall jag sitta till doms över alla folk häromkring. Låten lien gå, ty skörden är mogen. Kommen och trampen, ty pressen är full; presskaren flöda över, så stor är ondskan där. Skaror hopa sig i Domens dal; ty HERRENS dag är nära i Domens dal. Solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken.
Ty för henne gällde det varken mer eller mindre. Och med förundran märkte jag, att hon kunde lämna allt vad hon älskade, emedan hon var beredd. Men på samma gång kände jag med förtvivlans styrka, att jag inte kunde mista henne. Jag kunde det icke. Och i min förtvivlan gripande efter det enda, som föll mig in, sade jag blott: »Men Sven, kan du lämna Sven?»
Han satte sig, steg upp, gick igen och blef riktigt trött. Ja, det var helt visst det onda samvetet. Om han skulle ta upp repet, veckla upp, borttaga fiolen och gömma den under en ihålig trädrot? Och föra den till mor nästa söndag och få förlåtelse. Om? Han skyndade vidare... Att mista fiolen, den kära fiolen, det kostade på! Skulle han ej försöka ännu ett stycke? Nej! det var ju synd.
Dagens Ord
Andra Tittar