Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 oktober 2025
Minns jag dock själf, hur jag förr, då han kom, densamma, som sedan Blef mig en trogen man, tills döden skilde oss åter, Hur jag befallte och viste mig spotsk och värd att begäras, Tills han förde mig hem, då jag åter lydde med glädje; Därför gå som en drottning, och när ni kommer i kammarn, Akta knappt värdt att kasta en blick på den ärade herren, Innan han bugat sig djupt och ödmjukt bedt om er ynnest.
Han kom från ett fientligt land En oväns svärd han bar; Dock fatta, broder, rörd hans hand Och minns ej, hvad han var; O, blott på lifvet hämnden ser, Vid grafven hatar ingen mer. Från Kristina var en man, Otto Fieandt hette han, Föddes äldst bland bröder alla, Däraf lärde han befalla; Var i kriget, det är sant, Endast öfverstelöjtnant, Hade med armén fått vandra, Om han kunnat lyda andra.
Och jag springer inte längre efter ekorrar. Åtminstone inte så långt. De ha också den förbaskade fördelen att de kunna klättra i trän. Jag minns min mor och jag minns min allra första barndom. Vi voro 6 syskon, 3 pojkar och 3 flickor. Vi föddes på en egendom ute i skärgården och det var stor uppståndelse då vi kommo till världen. Barnen lekte med oss.
Fast, avbröt hon sig själv, var och en drömmer på sitt eget vis, och det är väl också det bästa. Sergeanten tog en av hennes händer. När du drömde i natt, hade du även då dina bägge händer så här sammanknäppta? Jag minns inte var jag hade händerna. Fast det minns jag väl ändå, tillade hon tyst och nästan innerligt.
Det talar vi inte om. Griller. Hur är det med dig själv, min gosse. Du ser du ser tungsint ut. Har du talat med med flickan? Jaa. Jag är just inte glad åt, att hon ska stanna på Björkenäs. Där talar hon bara med Evelin, du minns, Apostelns. Det är allt galet, det. Jag tror, hon får griller i huvudet. Det få vi alla, sade Julius Krok. Men jag ska tala med mor. Kanske att hon kan få komma hit.
Stoft och rök och flyktande skuggor bara Ser du oss vara. Ärfda brister sig i vårt väsen blanda, Köttets lustar locka vår svaga anda; Låt ett sådant öde ditt hjärta röra, Värdes oss höra! Låt en bön, en död och en blodskamp gälla, Minns att törnekronan och korset ställa, När din hand till hämnden vi lyftad skåda, Mellan oss båda.
Det var, som om en ond aning eller ett oemotståndligt vemod legat på lur inom mig och hindrat mig från att helt följa hennes känslors flykt. Efteråt kan man minnas sådant, och man kan anklaga sig själv för vad man då försummade, som om man begått en förbrytelse. Jag minns ännu, att jag då förstod hennes stämning och, av vad som sedan följde, vet jag, vilken väg hennes drömmar togo.
Utan att ändra ställning sträckte hon fram handen och slog igen boken. »Det är en dum bok», sade hon. »Jag har aldrig förstått mig på den.» »Det är den nog inte», sade jag leende. »Det har du själv sagt», sade hon och reste sig till hälften upp. »Jag? Aldrig!» »Nå då har du sagt något annat då.» Hon lutade sig ned igen. »Jag minns det inte.
Ja, si, frun, det vet jag säkert, att inte behöver pastorn göra något för inte, för det har man sett, att gentilt folk inte tar emot utan att ge igen, och minns jag rätt, så fick länsman ifjor en guldklocka med pitschafter, som såg ut att vara värd sina tusen kronor!
Han finner det skamligt att leva på kamraterna och han ville ej bedja Hartman om mera pengar. Han vet ej vad han skall göra. Ej heller förstår han sig själv. Han minns att då Ziri var hos honom, kände han beklämning vid tanken att ha närmat sig henne, han tvivlade på att han verkligen älskade henne, ja, han hade till och med väntat med en viss otålighet att hennes steg skulle bortdö nedåt trappan.
Dagens Ord
Andra Tittar