Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 oktober 2025
Jag minns så väl min hustrus ögon, när hon betraktade denna scen. »Om du visste, hur mycket jag talar vid honom om dig», sade hon, när Sven äntligen tillät sin fader att släppa taget och lämna mamma plats. Alltsedan Sven var så liten, att han kunde röra sig, hade han varit Pudels intimaste vän och haft rättighet att göra med Pudel allt, vad han ville.
Nej, sade gubben och grinade illfundigt. Det var nog honom du tänkte på, när du sa, att son din var för god för Sutre. Men gästgivarmor förstod ingenting utan gubben måtte upprepa ord för ord vad hon sagt den första dagen i Sutre. Då rodnade mor i Sutre ända upp i öronsnibbarna. Det var skam till minne du har! sade hon. Överord minns en nog, sade gubben.
Jag är i dag en profet, och ingen tror mig; jag är i morgon borta, och ingen minns mig. Kanske skall efter långa tider någon enslig vandrare stanna om kvällen på bergen vid Pojo vik, tänka på någon gammal saga ifrån sin barndom och säga till sig själv: här vandrade i forna dagar en man, som trodde sig kunna läsa Guds skrift på himmelen.
Ni är ingen förbrytarenatur sade han till mig ni är en gås, en beskedlig gås! Människokännare! Åtminstone har jag en känsla af, att ni vill mig väl. Ja, ja. Men någon riktig kvinna är ni icke. Jag? Jo. Minns ni en viss afton? Han böjde sig fram och såg mig in i ögonen. Ja. Än sen? Men sen? Nu då? Vill du? Nej. Vill ni icke? Säg du ! Jag gömde mitt ansikte mot hans rock. Ah, säg du till mig!
Men det minns jag, att jag först längtade att ha henne undan; sedan tilltog denna längtan, så att när vi för fem år sen stod vid tröskverket hos grannen, längtade jag att se hennes finger först mellan hjulen, sedan hennes arm, hennes kropp, och jag tyckte att jag skulle skrattat, om jag sett henne komma fram på andra sidan som en sill.
Men här är kolmörkt ... låt oss gå upp och se, vad som händer i staden. Vill du följa mig? Vad gör du? utbrast Klemens och fattade Teodoros' arm. Broder, minns du ej, att du är fånge? Vill du lämna fängelset? Vill du fly? Om fången vill fly? Vilken fråga! sade Teodoros och fortsatte sin väg uppför trappan.
»Kusin, kusin!» Schana såg upp på sin högresta väninna och hennes blekblå ögon fästes med ett besynnerligt uttryck af förebråelse och beundran på den stolta fru Lamströms ifriga fysionomi med dess lifliga grimaser och knyckar. »Jag minns, hur glad kusin var den tiden, och hur alla kallade kusin glada Katrin.
Men det minns jag, att jag först längtade att ha henne undan; sedan tilltog denna längtan, så att när vi för fem år sen stod vid tröskverket hos grannen, längtade jag att se hennes finger först mellan hjulen, sedan hennes arm, hennes kropp, och jag tyckte att jag skulle skrattat, om jag sett henne komma fram på andra sidan som en sill.
Jag förstår ingenting av alltsammans. Jag ångrar mig, ja, jag ångrar mig bittert, och likväl vet jag inte om jag gör rätt i att ångra. Jag vet ingenting alls numera. Minns du den tiden, då vi ännu bara hade kysst varandra några gånger? Det var den lyckligaste tiden.
Pilen träffade endast Ulv Ulvsson genom handen och naglade fast den vid sängstolpen, så att han icke kunde göra sig fri. Nu sitter du där med dina söner, Ulv Ulvsson, förtänksam och klok som alltid, och kan varken komma in eller ut, hånade Ingevald. Minns du vad det var, som vi talade om förut i dag? Sannerligen, om jag längre kommer ihåg det, Ulv Ulvsson. Och nu tar jag din dotter med våld.
Dagens Ord
Andra Tittar