Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 juli 2025
Men än på det lutande torpet vid stranden Höll sitt öga hans vän och mindes den åldrige fiskarn, Hvilken från barndomsåren han där sett vistas och lefva; Honom han mindes och frågade nu sin syster och sade: "Lefver han än, den gamle, och ser man hans julle på träsket Likasom förr, när morgonen gryr eller aftonen nalkas?
Dåförtiden hade hon icke satt stort värde på dessa bref, men dock förvarat dem såsom tecken på sina segrar. Icke ett enda af dem hade kunnat värma hennes hjärta, och för brefskrifvarene hade hon ej ens känt medlidande. Hvad tänker du egentligen på? sade hennes mor ofta, gör då en gång ditt val. Men Sara mindes storfursten och tänkte: det hinner jag nog ännu.
Kan Inges häst snubbla? frågade en bonde med elak stämma. Inge kände, att det var en dålig början, och han försökte att i minnet genomgå de stolta ord, som han ämnade tala från högen. Väl fyra eller sex gånger hade han kvällen förut uppräknat för hirden vad han skulle säga, men nu mindes han ingenting annat än ett löfte att tala länge och befallande.
Jag drog mig längre bort på bänken, så att jag kunde se dem på andra sidan om seglet. Samma ställning, samma fagra anlete, samma tydliga beundran i Anttis ögon. Mig hvarken mindes eller saknade de. Jag var här alldeles öfverflödig. Naturligtvis. Hvarför hade jag alls kommit med? Det hade jag strax bort förstå och förutse.
Allt det der mindes Eva så tydligt just nu, mindes hur hon ständigt sårades deraf under qvällens lopp, icke för sin egen skull, men för herrskapets, och ändå hade hon bedt Erik så vackert... Och när de gingo hem på qvällen, huru var han icke då öfvermodig, retlig och stojande!
Ässässäss, sån orätt di gör en, int' vill jag göra'n illa. Men bums si! För det var jag si! Och hon började gråta, borrade ansiktet in i den slankiga lilla kroppen och grät. Hon mindes varken tid eller rum eller orsak, bara grät. Och ibland skrek hon: Int' vill jag göra'n illa. Så blev hon ond. Ska du int' vak' nu, elaka unge! skrek hon, skakade sin börda.
Och medan öskaret gick igen, tänkte han på hustru och barn, på gård och grund och redskap, och så på evigheten, som stundade med all säkerhet; tänkte på, att han inte varit i kyrkan på ja hur många år, det mindes han inte, men det var inte sedan året då koleran gick och att han inte varit till skrift nu skrapade läsud mot drivis. Herre Jesus! Jag fattig syndig människa!
Men nästa stund mindes de dem, som de hade sett dem den sista gången, märkta av förgängelsen, och de kommo ihåg, att snart skulle andra småtärnor stå och tänka på dem själva på samma sätt. Och så skulle det gå år efter år, ända till dess ingen längre visste, att de hade funnits till. De släppte varandras händer och smögo sig in igen utmed väggbonaderna.
Spartiaternas gamla bundsförvant poliskåren förrådde dem. Den svarade på deras bön om hjälp med att vända ryggen till. D.v.s. inte till fienden. Efter några månader var fienden erkänd herre på gatan. Anna, Amanda, Johanna och Ingeborg voro försvunna. Av dessa mindes jag egentligen endast Johanna. Hon var också den bästa. Hon hade endast ett fel. Hon hade en prononcerad svaghet för konjak.
Under tiden mumlade han: Jag har nog hört om de stormodiga bondedöttrarna, som draga sina bröder med sig in på bänken och slå efter husbonden med nyckelknippan. När det hade lidit om en stund och dagvarden blev framsatt, kom han tillbaka till stugan. Han tänkte på dvärgdottern och mindes henne, som han hade sett henne i drömmen och den gången hon dansade.
Dagens Ord
Andra Tittar