United States or Republic of the Congo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gå vi till norra gränsen, se vi, att västra Eufratsfloden sträcker sig lika långt åt norr som Hellesponten och Dardanellerna, intagande sålunda det mesta af Mindre Asien. Icke endast Damaskus, Beyrut och Smyrna höra till det området, utan äfven Brassa, Erzerum m.fl. Arabiens och Syriens öknar skola blifva fruktbara och "blomstra som en ros." Es. 35:1.
Här klädde nu Johan af sig det mesta af kläderna jämte strumpor och skor och satte sig själf på trappstegen tätt framför brasan för att torka och värma sig. Gossarne stodo i täta dubbla led omkring honom och gömde honom för flickorna, som så småningom började komma till skolan äfven de.
Si, det hade man då aldrig hört talas om: grödor som gödde, menade Gusten, vilken ej kunde förstå Carlssons lärda utläggning om hur gräsväxterna tog sin mesta föda »ur luften». Därpå granskades dikena och befunnos fulla med grundvatten, igenväxta och med dåligt avlopp. Säden stod fläckvis, som om man kastat ut kornet nävtals, och ogräset frodades i ro mellan tuvorna.
Mot slutet av Vendémiaire kom Louis, som annars för det mesta under denna tid uppehöll sig i Paris, där Talleyrand gav honom mycket att göra, på ett kort besök till Belles-Rives. Edmée hade längtat mycket efter sin kusin så kunde hon då åtminstone få höra något nytt från Tuilerierna. Det var en mild, stilla höstafton strax efter middagen.
Roligt att ses äh, det smakar, va? Det var längesen man fick den. Det kan aldrig bli för dyrt, va? Är det längesen du fick en sup? En sup? Är du tokig, finns inte i Sverige mer. En i månaden är det mesta. Men ni har stora snapsglas? Riktiga glas för fan, som di ska va. Vi tar väl halvan med detsamma. Det var gott med smör igen. Och franskbröd, jo, jag tackar, jag.
Man har ju sett mänskor i sjönöd äta opp varann, och man har hört om brott, som man inte kan tala om i folks sällskap, där tillfälle och omständigheter gjort det mesta. Därute på kobbarna i alla fall, där händer mycket saker, som man aldrig får reda på, och vad som hänt härvidlag, se, det var just vad jag ville veta, men inte fick. Men riktigt var det inte! Det vill jag svära på!
Han tog som förevändning att lämna Greta en bok eller gå ut med Kalle. Men när det kom till det verkliga avgörandet om, vart man skulle gå, lyckades han på ett eller annat sätt ställa det så, att man stannade där man var. För det mesta höll man till i Gretas rum. Det var det konstnärligaste. Rose kom också som oftast. Man låg på kuddar framför brasan och lät den ensam lysa upp rummet.
"Ta långlurn, gosse", ropade Maglena ifrigt, äfven hon hade sprungit opp, all trötthet var som om den aldrig funnits. "Hör, de är en fäbostinta, som kåkar å de en, som är fri till att kåka ändå, så grant som det låt." Ante tog långluren och blåste det mesta han orkade, "tru, pirituut, pruth-tu-hut." "Dom kåka och ropa efter kvigan." "Svara Ante så vi få säga att lillkon är åt de här hålle."
»Ja, det är just det», sade han. »Man upplefver så mycket och det mesta går förloradt.» »Ja. Och när jag var ensam var det mig ett slags sällskap att skrifva. Det var som att samtala med någon, som icke var närvarande...» Hon teg ett ögonblick och såg hastigt och skyggt upp på sonen, men han märkte icke att hon här gjorde ett afbrott i sin tankegång.
"Å aldrig att han drick en tår utan te doppa de mesta han rå med af de också. A hvad de kaffe ska vara starkt å salt!" "Ja, han som vore kung ändå, så en finge allt tocke där", skrek Magnus ut ur hjärtats djup. "Som våran", "är hon int god nog! Om så väl vore att vi ägde na'. Me den lill'kryddgår'n och store, granne häggen.
Dagens Ord
Andra Tittar