Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 24 juni 2025


Över stugdörren hängde krans och krona i lingonris och prästkragar och ömse sidor stodo björkruskor. I fönstren voro buteljer med de starkaste färgtrycksetiketter uppradade, att de lyste långt ut backen som i ett brännvinsmagasin, för Carlsson hade sinne för starka effekter.

Men hon ville inte att något skulle bli sagt åt dig. Du, Daniel, fortfor hon, nu ska du höra, Daniel. Först och främst får vi se till, att vi blir av med den friskalarn, greven. Han har redan varit här en dag för länge. Ska jag kasta ut honom? frågade Daniel och ansiktet lyste upp. Hon måtte le, men ströp leendet i en snörpning. Äss, fräste hon. Och sade: Nej, du, Daniel, det kunde bli klagomål.

Det var en kvinna. Hennes hår var svart, och hennes ögon liknade två djupa brunnar, och hon var naken. Kunde det finnas en kvinna naken, som hon? Hennes nakenhet lyste ur mörkret. Kring hennes grönaktigt vita kropp ringlade en tjock och fjällig orm.

Och det var själfva storprosten, som följt i deras sällskap. Maglena kände straxt igen honom hon, ty det lyste liksom det gjort opp i lill'kapellet, blidt och ljust ur ögonen honom nu, när han stod stödd mot en tallstam och hörde Ante. "Vördande" och hög såg han ut. Maglena kände sig liten, liten när han såg henne.

Len var den vind, som strök öfver min kind, men sval var dess smekning. Underliga sensommarlycka. Solsken öfver förgängelsen Lyckan är en talisman, genom lyckan får man tilltro till sig själf. Jag vill minnas. Jag vill minnas en afton, ett par ögon lyste in mot mina och jag kände lyckan stråla ut från mitt ansikte sensommarlycka.

Han tog sig över pannan som om han tappat bort minnet. Han var nu mycket blek, men lugn och nästan strålande glad. Oavvänt stirrade han taklampans lilla låga som lyste rödbrunt bakom sidenskärmen. Vi ska tala om Buddha, tala som Buddha, men vi ska inte vara teosofer. Fast det kan göra detsamma, buddhismen är inte märkvärdig den heller för oss västerlänningar.

»Trodde ni inte detHans ton var skämtsam men med en underklang af ömhet. »Åhjo. Det visste jag nog; det vet ni nogNär de kommo ner gatan igen fick han plötsligt ett infall: »Ska' vi och helsa min mor? Ta henne med ut och äta kväll i gropenHennes ansigte lyste upp af glädje och hon tvärstannade: »Det skulle vara bra roligt», sade hon ifrig. »Men jag vet inte om jag törs.» »Törs?

Han gick ut gården, upp berget, i mörka drömmar och bittra minnen, tills himlen höljdes av moln, en västanstorm kom gående med fanfarer över de vilda bergen, den tog hans hatt och sopade den utför backen. Hans ögon lyste när han jagade efter den, fångade den, stannade ett tag och hörde med andlös tystnad stormens dån. Han sjöng och dansade utför backen.

Och med lyktan vid knäna, hopfallen som om han letade nålar i det daggiga gräset, höll han kurs ner ett fönster, där det lyste. Men i grindhålet fastnade han och gjorde häftigt an grindstolpen, att lyktan krossades och slocknade.

"Tänk, om han skulle ", sade kvinnorna gatan, "hvem skulle sedan lära oss bli bättre människor?" "Tänk, om han skulle ", sade barnen, "hvem skulle sedan hålla af oss?" Dagligen kommo kvinnor med mat till den sjuke och vårdade honom. Han hade tändt kärlek i många hjärtan, nu lyste den tillbaka honom själf. Men inte visste han, att det var hans verk.

Dagens Ord

öronringarna

Andra Tittar