Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Och hon sjöng: "Om jag dock den siska vore Till hvars röst han villigt lyssnar. Om jag helst den blomma vore Som hans hand så vänligt bryter. Om med fläkten jag fick byta Som förfriskar mildt hans kinder, Ljust och rikt mitt öde vore.
Stolar åka över golvet. Dukar dras ned, väggarna darra och rutorna skallra. Tjut och vrål. Då öppnas plötsligt dörren och en liten söt flicka med ljust lockigt hår, blå ögon och en näsa som är mera pikant än vacker, står plötsligt mitt i rummet. Karl-Olof får se henne. Hon är upphovet till allt ont hennes fel är alltsammans, och han skriker åt henne allt vad han orkar: Du jänta, vad vill du här?
Sedan böja de båda sina knän och bedja om den dyrbaraste och skönaste af alla gåfvor: förlåtelse för synderna och kärlek i hjärtat. Och julens stjärnor tindra i den mörka kvällen. Stackars frusna små! Du äger mor, du äger far, säg, har du tänkt på hvad du har? Du har ett hem, ett skyddadt bo, där du i storm kan finna ro, där det är ljust och varmt och godt, säg, har du tänkt på hvad du fått?
Barnen voro ännu ute, i rummen var det så tyst och ljust, solen sken snedt in mellan gardinerna. Det som nyss inträffat framstälde sig strax för mitt sinne. Till en början ville jag ej tro att det var sant. Det föreföll mig såsom en ond dröm. Var det jag, som var nära att kasta mig i sjön? Var det jag, som lämnade dem och plötsligt begaf mig bort? Och den rasande vreden, sorgen?
Men så högg det plötsligt till inom henne af ett slags ångest, som hon icke kunde förklara: en tomhet, en längtan, men med bismak af skam och fruktan. Hon lade boken tillbaka i lådan och reste sig upp. Det grubblande, gammalkvinnoaktiga uttrycket löste sig till ett ungt, ljust leende.
Det var den psalmen med dess sköna musik, som farmor sjungit själf i sin ungdom, och som hon nu under många år med rörelse och andakt lyssnat till, som hon plägade kalla sin födelsedagssång. Farmors lif hade varit ljust och lyckligt i lifsgemenskap med Gud och i tro på frälsaren. Därför ville hon tacka Herren och lofsjunga hans namn.
Jag, som aldrig haft en dålig natt och inte vet, vad en krämpa är. Jag blir gammal, gammal. Han räckte armen efter Luitgard, och hans röst blev varmare. Du skall sätta dig här, Luitgard, som du brukar, när allt är väl mellan oss. Här i min stol, så att jag får ha huvudet i ditt knä. Bara medan vi spisa, min broder konungen och jag. Hos dig är lugnet. Du gör allt gott och ljust omkring mig.
Han visste att han trifdes i hennes sällskap, han visste också att han ibland hade anfall af något, som han kallade sentimentalitet, men han inbillade sig att detta uteslutande berodde på en flyktig känslostämning, som skulle draga förbi och försvinna; något att minnas som en gullglans i luften, en reflex af något ljust, men intet mer.
Pastorn tog ut pojken på vägen, där det var ljust, såg honom i ansiktet och sade: För den här gången får det vara, men nästa gång blir det tråkigt! Dagen därpå visste alla att det var Harry, som varit i pastorns trädgård. Ernst-Olof sade, då han fick höra det: Det där att stjäla äpplen tycks vara en osäker sysselsättning. Åtminstone hos pastorn.
Och de nickade igen till varandra och skrattade och sade: Tänk när vi blir såna! Men plötsligt lade sig en liten töcknig dimma över Davids ögon. Han slöt dem och tyckte han såg ändå, men allt var så ljust och tilltalande, ibland så strängt gråblått och så fjärran. Han log, han visste att han var i porten till haschischland. Och vinet gjorde honom sömnig.
Dagens Ord
Andra Tittar