Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
Han kom så där ... gick ut från dörren som en riktig ordentlig män'ska och hasa' ned för trappan här, med hand på hufvud, så här...» »Var mor med då?» frågade Olli, blek som ett lärft. »Hade gasten 'na i famn på sig?» »Ja», sade Lasse osäkert, »gasten drog henne nog efter sig, fastän han gjorde henne osynlig, för hade jag sett henne, hade jag nog...»
Lasse skulle således komma hem i afton, ja, denna samma afton, och herrskapet med... En gång i månaden kom herrskapet om sommaren och stannade då ett par dar; om vintrarne såg hon sin man och dem mera sällan. Hon visste, att han brukade säga till mjölkbudet: »Hälsa käringen och barnen, det är godt di ä' tre stycken där nu, så hon inte ä' ensam». Som han inte kunde skrifva, fick hon aldrig bref.
Mot Lotta var hon vänlig, och hennes fyrkantiga hand smekte husmoderns, medan hennes ansikte var ett enda fryntligt leende. Sommarn gick i frid och lugn. Huset såg mindre vårdadt ut, men det gick bättre utomhus nu, när Lasse själf var med. Lotta fick tid att syssla med barnen och läsa med dem. Hon vann deras hjärtan och kunde böja deras sinnen. Nu när fadern var bättre, var allt lättare.
Lasse hördes nu kraftigt smacka åt bläsen, han körde alltid i frisk fart upp på gården, och hästen behöfde uppmuntras, så trött och löddrig som den var. Så stannade de, unge herrn hjälpte sin mor ned, och frun kom mot Lotta med handen utsträckt. »Så blek du är, Lotta», sade hon, »nå, hur står det till?
Kronofogden själf hade en viss svaghet för den gladlynte och tokrolige Lasse, länsman fick i honom den länge saknade fjärde man till sitt lilla parti; och alla kommo de öfverens om att man icke kunde tro att han en gång varit kusk, så väl som han nu förde sig i herrsällskap. Förstås att det var herrar därefter.
Det var nästan som om något steg henne upp i halsen. Men hon sväljde det och kysste fruns hand. »Tacka Gud för din lycka, kära Lotta», sade frun, »nu skall jag tala med Lasse, han blir nog glad han med. Se så, gå nu! Och du får strax börja väfva på din utstyrsel.
Lasse skall få köra med mjölkbudet och köpa upp garn hos Stribulaieffs i morgon dag... Och Lotta, tilllade frun efter en liten paus, »sköt väl om stugan där nere ... där blir du kanske en gång värdinna.» Samma afton dracks förlofningstéet på verandan ... och studenten drack det med konjak i.
När tio år gått, brydde Lotta sig icke mer därom, hon hade lidit så mycket under dessa år att hon hade inga känslor kvar. Allt var utslitet och borta. Hon led ej heller. Trumpen och tvär gick hon till och ifrån sitt arbete, slet och gnodde som en gammal häst, hvilken icke mer arbetar af lust, utan af vana. En gång, då Lasse var riktigt svår, kommo de likväl i gräl.
Hennes oordnade hår och öppna tröja gjorde på honom ett obehagligt intryck. Han gick till vaggan, vände barnet och jemkade det smutsiga täcket, tog en rulle tåg från en spik och lemnade utan ett ord rummet. Lasse slickade sig om munnen när mannens steg ej mer hördes. Ge mig en kopp till Leena, sade han, det var inte elakt alls, det der.
»Du ser riktigt dålig ut, Lotta», sade unge herrn, »sitt ner och låt oss tala som i forna dar! Eller var snäll och ge mig lite smörgåsar och öl, om du har! Jag är hungrig som en varg. Mamma och Lasse komma först om en timme. De stannade hos prästens. Gör det, så är du snäll, Lotta, och låt oss sedan äta och prata!» Lotta gick långsamt in i köket och återkom snart med det begärda.
Dagens Ord
Andra Tittar