Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 september 2025
Sedan lät hon äfven Hellu gå och lägga sig och flyttade vaggan bredvid sin egen bädd. Holpainen låg redan åt väggen till med ryggen i båge; af honom syntes endast de breda skuldrorna och den brunaktiga luggen i nacken. Mari stälde lampan och tändstickorna på golfvet bredvid sig, släckte elden och välsignade sig.
Jag visste att de skulle vara två, därför att vår husläkare ville konsultera en specialist, emedan han icke längre vågade lita på sitt eget omdöme. Jag satt ensam, lampan var tänd, och framför mig låg ett manuskript, där slutkapitlen saknades. Jag hade sagt godnatt till min hustru och nämnt, att jag skulle arbeta. »Att du kan skriva i kväll!» hade hon sagt.
Så fullkomligt främmande föreföll han henne, der han låg i sin säng, att hon ej ens ville komma i hans närhet, i sin egen säng. Det var omöjligt. Lampan stod och brann fortfarande. Hon gick och släckte den, tog en sjal omkring sig och lade sig åter på soffan i salongen. Der låg hon vaken hela natten. Mot morgonen sjönk hon i en dvallik slummer, ur hvilken hon åter hastigt spratt upp.
Skall jag släcka lampan också? Nej, sade hon kort. Han kom långsamt tillbaka, liksom obeslutsam. Hon sträckte handen mot honom. Han såg på henne ett ögonblick, tvehågsen, så kom han. Kastade sig med lidelsefull häftighet ned, alldeles in till henne. Hon såg endast afvisande på honom, så förstod han. Ni kan icke? Nå, följ er natur. Men nu vill jag aldrig kyssa er mera. De tego båda mycket länge.
Vara vänlig och snäll, men icke tänka på honom oftare än vi se hvarandra. Klockan är half tio. Lampan står på bordet, och i kväll känner jag det icke som om hennes sken gått ned. Jag är lugn. Det är en dumhet att ligga här och kasta ut pengar till ingen nytta. Men jag trifs, han vill så ha det, jag har råd till det för tillfället, och jag tror, att jag skall bli botad.
Nej, låt den brinna. Jag är så rädd. Den må brinna då. Holpainen sköt lampan längre bort på golfvet och sträckte ut sin kropp, färdig att åter fortsätta sin sömn. Det var ändå lycka, att det inte var något värre, tänkte han och drog täcket öfver sig. Mari kröp ihop bakom hans rygg och tryckte sin panna mot mannens skuldra.
Han fick begära hvad han ville, bestämma hur han ville. Med hela sin natur, med allt hvad hon ägde af vilja och känsla och tanke var hon hans. Som en lysmask glimmade den lilla lampan inne i sofrummet med blekt sken från höjden; eljes var där skumt. Hon begärde intet. Hon fruktade.
Hon lät dem göra med sig hvad de ville, nöjd med att John ändtligen lemnade dem i ro och gick in till sig. Mina hade täckt öfver henne i sängen; der hade hon varmt och godt att vara. Hon såg på hur Mina sysslade i rummet, hur hon hängde upp hennes kläder, knöt ihop strumporna, skrufvade ner lampan och hemtade dricksvatten på nattduksbordet bredvid henne.
"Finns här då ingen, som man kan tala ett förnuftigt ord med", sade åter gubben i dosan. "Hvem är väl månne den der grå herrn i glaskupan, han ser mera förståndig ut?" "J uppmanen mig att säga hvem jag är, emedan jag är eder okänd", svarade nu en klar röst från lampan. "Nåväl, jag skall säga eder det, ty den okände är alltid ensam, om han än omgåfves af hundrade.
Då svarade han och sade: Om han är en syndare vet jag icke. Ett vet jag, att jag som var blind nu kan se “. Och David lade bort boken och kröp ihop på bädden. Fotogenet i lampan var nära nog slut, och när han gjorde ett försök att fylla den igen, förlorade han medvetandet.
Dagens Ord
Andra Tittar