Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juni 2025
Nu gör han det bara mera i hemlighet än förr. Varför skall jag också lägga mig i det som inte angår mig? Den omänskliga gråten från de små barnen ljöd ännu i hans öron när han sakta gick uppför de fyra trapporna till Terjes vindsrum. Terje låg och läste en detektivroman, spottande som vanligt. David berättade historien. Kunde du inte slå honom? Stryk hjälper mot mycket, undrade Terje lugnt.
Hon såg mycket ond och allvarlig ut. Hon hade så bråttom att bli fri från kapotthatten att hon glömde lösa upp hakknuten. Är du uppe ännu, pojke? Han såg på henne med en blick, som tiggde om ett svar, ett enda svar, ett ja eller nej. Ja satt och läste, svarade han lågt. Läste så här dags! Klockan är ju över elva. Hon sade ett kärvt god natt utan att ens kyssa honom.
Han läste gärna, mest Sigurd och Ture Sällberg och Blanche. Stundom blev han under någon dylik festmåltid så mätt att han endast orkade sitta i ett hörn och pusta, och han kom då ofta fram med rent socialistiska tänkesätt, han tyckte synd om alla fattiga och ville att allting skulle delas precis lika mellan alla människor.
De öfversatte, men sedan visste de ingenting om proceduren, och boken blef liggande. Han fick fatt i en italiensk grammatika och läste italienska. På konditionen tog han sig för, af brist på skräddare, att ändra ett par byxor. Han sprättade upp sömmarne, sydde om dem, pressade med stora stallnyckeln. Han lagade också sina skor.
Och när några minuter förflutit, vågade hon ånyo fortsätta med läsningen, midt i meningen, der hon slutat. Och Ukkos sinne var alltjemt i uppror. Men småningom lugnade han sig, hans röst lät som en aflägsen åskas mullrande, när »äiti» läste. Den föraktade, usla qvinnan, hon begrep ingenting, hennes frid kunde ingen störa. Nå, så fick hon väl hållas.
Snöiga voro de, fast de ute på förstukvisten stampat af sig de värsta klumparna, som följt med ifrån skogen, därifrån de kört fram timmer. Unga karlen, som han var, gick han lutad, med böjdt hufvud. "Hur går de lilldrängen vår?" frågade han hustrun i förbigående. "Bara som med stintan. Herren ta nog gossen å." Mannen gick tyst fram till bordet, satte sig ner och läste bordsbönen.
Nu blev det färm expedition, ty direktören skulle klockan fyra vara i riksmarskalksämbetet. Först läste han ledaren till hovtidningen, ändrade uttrycken kunglig till nationell. Därpå antog han Hertiginnan till spelning.
Han hade flitigt gått i söndagsskolan och höll Guds ord kärt äfven han, och så ofta far och son hade någon stund ledig, läste de vid lyktans sken i sin bibel. En dag arbetade de som vanligt i hvarandras närhet. Fadern hade just gått några steg för att hämta sina verktyg, när han plötsligt hörde ett förskräckligt brak bakom sig.
"Herr Nymark, tag emot!" ropade Alma, som under tiden sökt en ring, hvilken hade flugit långt bort öfver hennes hufvud. Nymark höjde sin käpp. John satt hela tiden på verandan, rökte papyrosser och läste tidningarna. Men slutligen lade han bort dem, blåste ut väldiga rökmoln och försjönk i djupa tankar. Blicken vändes gång efter annan till dem der nere, men tankarna tycktes vara på annat håll.
»Jag hade utom sjökaptenen två andra galna friare», fortsatte kusin utan att svara, »repslagaresonen ifrån Kronohagen och sjukvaktar Kloss från gamla Klinikum. Herre Gud!» »Och minns kusin den söndagen kusin läste högt postillan och stack ett bref till mig under bordet. Fostermor fick fatt i det sedan ett par dagar efteråt.» »Schana, du har alltid varit ett sjåp!
Dagens Ord
Andra Tittar