Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 september 2025
Och tystnad rådde en minut, Han såg kring nejden som förut Från kullen, där vi stannat; Då tog han ord, då brast han ut: "Ja, yngling, här från denna strand Du ser ett stycke af det land Som fosterland du kallar: Skönt som vid Virdois sjöar här Är det kring Saimens tusen skär Där Vuoksens bölja svallar, Där Imatra i skum sig klär.
Därefter ljöd i den blod- och segerdruckna hopen ropet: Till Piræus! Ropet upprepades av tusen röster. Sjungande och skrålande, med de ohyggliga troféerna i spetsen, tågade massan ned för kullen och tog vägen till Piræus.
Skymassornas vilda jakt ilade fram över fästet likt skingrade flockar av en slagen här i upplösningstillstånd, på flykt. Märta gick före med kappan fladdrande för vinden, Tomas kom efter. Vart går du, Märta? Det ligger ett gammalt torn där borta på kullen där mellan träden jag vill komma upp på en höjd... med utsikt... Det knakade i träden, och luften sjöng över deras huvuden.
Han gick rakt fram mot kullen, Där Finlands fana höjts, Han ville se Gud tjänas I dag af Adlercreutz. Han ville höra klangen Af svärden än en gång, Den välbekanta tonen Af fältkanonens sång, För minnet återkalla Sin ungdoms kraft och mod Och se det nya släktet, Hur det höll ut i blod. Så har man tydt hans mening; Kanske man den förstått. Dock såg man ej hans tankar, Man såg hans vandring blott.
Kanske blir hon dock nu, som hon är, sen"... Leende afbröt Vännen hans ord: "Kom", sade han, "följen mig; källan vid stranden Måste jag hälsa uppå och dricka ur åter som fordom." Sagdt; och han vandrade ned från kullen och visade vägen. Snart till källan man kom.
Under hela tiden är hennes ansikte allvarligt, men lyckligt och ljust, och innan hon reser sig upp, kysser hon jorden under sina fötter och stannar sedan för att kasta en blick på graven. En skog av små krukor blomma omkring den, och friska blommor äro lagda på kullen. Ingen grav är så vacker, ingen så väl skött, ingen är prydd med sådan rikedom just nu, när höstvinden ruskar i träden.
Vore det inte mörkt, skulle galgarna skrämma dig. Valdemar gick upp på kullen. Bröstkorgarna knastra under fötterna som torra såll, sade han, och fingrar och tomma skålar ligga kringströdda. Är det lämningar av mina forna vänner? Arma syndare, jag lovade er ett frihetsrike, som inte finns. Och ni följde mig. Det var ert brott.
Hon lefver ett för mig oförklarligt lif, men klok är hon bestämdt, ehuru man att börja med icke kan tro det. Hon lefver icke ensam , säger hon, nej alls icke. Hon har sin bibel, sin Gud och sina andar. När isen lagt sig och det blir kallt på hafsbottnen, då sliter han sig, hennes älskade, lös ifrån sin brud och stiger upp till kullen, der de förr om sommaraftnarne svärmade.
Efter dem följde Ludwig och Brita och på något avstånd damerna Willman och Brenner, lockade såväl av brickorna som av prästens rungande skratt. Men på sidogångar, genom buskage och bakom dungar framsmögo prästabarnen från skilda håll och slogo en ring kring kullen.
Men ännu, då kullen stod snöhöljd, kom Erland, följd av Käck, till bäcken, dock ej så ofta som förr. Han väntade icke finna Singoalla, men han älskade stället, och han sjöng sina egna sånger och lyssnade till genljudet, ty han sjöng Singoallas namn.
Dagens Ord
Andra Tittar