United States or Namibia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon lefver ett för mig oförklarligt lif, men klok är hon bestämdt, ehuru man att börja med icke kan tro det. Hon lefver icke ensam , säger hon, nej alls icke. Hon har sin bibel, sin Gud och sina andar. När isen lagt sig och det blir kallt på hafsbottnen, då sliter han sig, hennes älskade, lös ifrån sin brud och stiger upp till kullen, der de förr om sommaraftnarne svärmade.
Jag sökte honom på våra klippor här med lykta i handen hela natten, jag ropade hans namn högre än stormen; men mitt sökande och mitt rop voro, som om det skett på hafsbottnen. Vid dagningen såg jag en naken påle, där vår andra båt varit bunden, och båt och gosse bar jag ej sett sedan, och båten var värd gull, men gossen var mig kärare än lifvet." Den gamla tystnade vid dessa ord och brast i gråt.
Under »Frams» drift fann Nansen, att hafsbottnen sänkte sig ganska hastigt norr om de Nysibiriska öarna, så att djupet där uppgick till 3 800 meter, och under den fortsatta driften ända upp till 86° n. br. träffade han och Sverdrup ingenstädes mindre djup än 3 000 meter, oftast betydligt mera.
Att rent geografiska arbeten till en början komma att träda i förgrunden inom ett hittills så föga kändt område är en gifven sak, och de äro äfven nödvändiga såsom underlag för forskningarna på andra områden. Af stor betydelse blifva de hydrografiska arbetena, särskildt för frågan om den kalla ström, som söder ifrån framtränger längs hafsbottnen mot ekvatorn.
Då måste han stanna hos den andra der nere och hon, den gamla, sällskapar med haltian och sommarns alla naturväsen, som om vintern sofva... Och nu, Antti, har du hört allt. Se nu ut, se! Vid holmen der bor Weitikkas älskade på hafsbottnen, och der ser man ibland om höstqvällarne, just förr än isen binder vågen, en reslig gestalt liksom förföljd af en annan hvit skepnad försöka fly åt kullen till.
Man skulle kanske kunna tänka sig, att en sådan spridning ägt rum under istiden, hvilken efter allt att döma infallit samtidigt på båda halfkloten. De nuvarande arktiska och antarktiska faunorna funnos då samtidigt betydligt närmare ekvatorn, och man vet genom fynd af stenblock på hafsbottnen, att isbergen då drefvo mycket längre mot ekvatorn än nu.