Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 september 2025
Dit till biskopens ämnar jag gå. De sägas vara så goda mot de fattige. Jag skall följa er dit. Det blir visst litet krok, och jag borde också redan gå hem, men jag skall komma i alla fall. Vi skola försöka gå litet fortare. Tack så mycket. Det käns riktigt lätt nu. Hvarifrån är ni hemma? Från Karttula socken. Lefver er man? Jo; men hans fot har varit sjuk i fem år.
Det var Sörman, som stod och koxade över hans axel, granskande arbetet. Julius Krok tyckte, att det påminde om skoltiden, och när han kom hem berättade han det skämtande för sin hustru. Fru Marie sade: Ja, Sörman vet nog, hur det ska vara. Det stack ingenjören. Följande dag pustade det åter i nacken, och Sörmans jämrande röst pep tätt intill hans öra: Aj, aj, nu har ingenjörn gjort alldeles på tok
Hagelin lyssnade förstrött. Han betraktade Abraham oavvänt. En mjuk, fet, vit hand kröp långsamt över bordet men drogs hastigt tillbaka, då Abraham rynkade pannan. Hagelin knäppte sina händer. Tänk, viskade han. Tänk, att Abraham Krok verkligen skulle komma. Till oss. Till mig. Det är förunderligt. Jovisst, sade Abraham. Men ni kan vara lugn för, att jag inte ämnar stanna
Julius Krok sade till sin svärfar: Jag är trettioett år. Jag vill inte bli behandlad som en skolpojke. Låt mig se, låt mig se Bromsen tänkte efter. Jo för all del, jag har också varit så där vid pass en trettio. Då hade jag byggt om verkstaden, och fått upp stenhuset just där lille Kroken bor, ja.
Nej, käre, käre Julius, när tänkte du på din framtid? Svaret kom kort, förberett som om det hade varit färdigt många, många år och nu äntligen måste fram. När jag trädde i förbindelse med huset Broms. Fru Marie såg inte upp och nålen fortsatte oavbrutet sin bana fram och tillbaka genom stramaljen. Men Julius Krok kröp ihop och blundade och höll andan.
Tigande dröjde en stund soldaten och tycktes betänksam Väga ett svar, omsider till ordet tog hann och sade: "Ärade herre, ännu i mitt träsk slår gäddan i vassen, Än har orren sin stig och tjädern nära min koja, Krafter äger jag; sköta en krok, utgillra en snara Kan till min bärgning jag än, och litet är nog för den nöjde.
Det tjänar förbanne mig ingenting till. Det brinner värre än i helvetet. Viskingeholmfolket läto sig emellertid icke hejdas. Deras anförare, en ung förvaltare, hade måst utkämpa en skarp dust med gubben Lilja, innan han fick lov att komma staden till hjälp. Det var en nätt och prydlig liten herre, förvaltaren Julius Krok.
Snälla herr Krok, de kommer att slå ihjäl Gusten. När de kunde slå ihjäl Sörman, och han var ändå Guds barn. Jag stod i fönstret var natt, jag. Men Sörman är i himlen, för han förlitade sig på Gud. Men hur ska det gå med Gusten! Å herre Jesus! Nog får herrarna ångra sig! Nog får herrarna ångra sig! Abraham avbröt: Var är Elsa? Det säger jag inte, sade fru Sörman och kröp ihop.
Men det förefaller föga troligt, då samtliga de sekvestrerade papperna äro synnerligen dåligt utförda. Det tycks, som skulle Johnsson ha brutit sig in i sin kamrats chiffonier och honom ovetande tillägnat sig sedeln. När Julius Krok läst detta en gång och två gånger och tre gånger, vände han sig om i soffan och låg ganska stilla hållande händerna för ansiktet.
Och svårmod och förargelse glittrade i alla dessa ögon, som vändes mot Broms & Kroks brinnande tändsticksfabrik. Men genom slöddret i Sofiagatan gick det en stöt. Där kommer han, där kommer han! Å kära hjärtanes, den token! Ingenjör Julius Krok kom springande. Han var brun från topp till tå, men hatten hade han tappat. Och öronlocken fladdrade som en vimpel.
Dagens Ord
Andra Tittar