Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 november 2025
Ty det är såsom jag ofta har sagt eder och nu åter måste säga under tårar: många vandra såsom fiender till Kristi kors, och deras ände är fördärv; de hava buken till sin Gud och söka sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till det som hör jorden till.
Icke ansen J ju mig sämre för min lilla lärda utsväfning, men tala ej om den för andra, jag är ömtålig för att på gamla dagar bli mål för åtlöjet". "Kors, Helene, hvad du väl mindes den gamla tidningsartikeln", anmärkte Amelie. "Jag var redan då bekant med Cecilia, och intresserade mig derföre äfven för hennes far".
Han sträckte ännu en gång armarna i en darrande, entusiastisk lovsång mot höjden; och samtidigt log han, ett leende, som om han framför sig skymtat en syn av övermänsklig skönhet: Kors i Jesu namn! Att tänka sig, att det är slut! Slut för alltid! Och ni, era stackars djävlar, ni har ett helt år framför er.
Sådan kom jag, af ingen bemärkt, till ett öppnare ställe, Jämnt, med stenar belagdt, af lysande gårdar omkringhvärfdt. Där afbröt jag min färd och stod i behagelig trygghet, Armarna slagna i kors, och beundrade. Främst dock af alla Lyste ett hus, som en by till sin vidd, till sin höjd som en bergås.
Någonting strök henne över ryggen, for kors och tvärs som en sökande råtta. Är du vaken? frågade hon, vände sig mödosamt om och fann Basilius storögd och klarvaken. Han låg och lekte med sina händer i luften. Och strök gumman över ryggen. Nej då, sade han, inte var det gästgivarn, som skrämde mig. Gumman tog hans händer och stoppade ned dem under täcket.
Munkarne, medan de med kors och fanor, hostia och relikskrin skredo framåt, sjöngo, men sången förtonade klanglöst i den tunga luften, liksom hade skogens ekon dött bort: Aufer immensam, Deus, aufer iram, Et cruentatum cohibe flagellum: Nec scelus nostrum properes ad æquam Pendere lancem.
Ä, det kostar bara trettio tu par spö, inföll Spöqvist, hi, hi, hi, bara trettio tu par spö, enligt missgärningsbalkens 15:de kapitel. Det är en småsak för en sådan bondrygg. Och så talar han om sin far, som stupat i krig! Likasom det skulle gälla inför lagen och fria hans hud för stryk! Kors så befängt! Så hjärtinnerligt lustigt! Rappa på honom nu, Brackander!
Länsman böjde sig ned över sina papper, bläddrade och tycktes anteckna. Och utan att se upp, sade han: Nu ska Larsson hålla sig till sanningen. Ville han bli av med pojken? Bli av med pojken? upprepade gästgivarn. Länsman bläddrade och skrev kors och streck och frågetecken. Efter en stund sade han: Ja, ja, då ska vi ställa frågan på ett annat sätt.
Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas. Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors. Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Stod han med armarna i kors över bröstet, liksom Luther i Worms, då han sa: Här står jag och kan inte annat, så Gud hjälpe mig. Amen! Men det sista kunde han ju inte säga. Han förnekade ju Gud! Hur vågade han! Fanns det inte hos honom åtminstone ett tvivel ? Hur kunde han, i missionshuset, i Guds eget hus? Hur kunde han absolut veta? Han såg åter gudsförnekaren för sig, som Luther i Worms.
Dagens Ord
Andra Tittar