Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 8 september 2025


Och när han äntligen vet, att han måste i säng, hänger han sig om pappas hals och ber, att jag skall bära honom. Med min lätta börda armen stiger jag sakta utför klipporna och när jag vänder åter, ser jag mot himlen den mörka silhuetten av min hustrus gestalt. Hon sitter som Sven nyss satt, och hennes ögon söka den punkt, där solen går ned och där aftonrodnadens flammor slocknat.

Är du nöjd nu, och vill du lova mig komma i morgon, solen sjunkit ned bakom klipporna vid sjön? Ack, det lovar jag, ty du vet icke, vad jag älskar att se ditt ansikte. I afton kan du ju komma och se vårt folks läger. Min fader väntar, att riddarens son skall besöka honom, om ej av godhet, dock av nyfikenhet. Jag skall komma, men bäst är att träffa dig ensam, Singoalla.

landets östra kuster krökte sig en havsvik djupt in mellan klipporna. En sköldmö hade där blivit gravsatt sin stol, i full härbonad med spjutet mot axeln. Högen var den väldigaste i nejden och syntes långt från yttersjön till ett märke för de seglande. Många minnesstenar voro också resta stranden, några ohuggna och mossiga, andra ristade med runor.

Åt Minna gif ett uttryck, som om lunden Med löfvens tusen tungor, som om vinden Ur hvarje fläkt, ur hvarje stråle dagen Till henne skulle hviska: "Du är mor!" Låt kölden smälta dess makes panna, Gif faderskänslor åt hans marmoranlet Och låt hans blickar röja, att han Begriper värdet af sin stulna lycka. Mig din pensel vårdslöst kasta ut Bland klipporna, som trona där i fjärran.

»Det vet ingen, Sven», sade mamma. »Det vet bara Gud.» »Vet han det ?» »Ja. Han vet detSven gick ut igen till solskenet och klipporna. Men sedan blev den sagan hans käraste, och nästan varje morgon, när mamma satt och kammade sig, kom Sven in, tog ned den förunderliga tavlan och bad mamma berätta. Men det hade hänt Sven en sak till och det var under vintern.

Här och där emellan klipporna voro vakteldar tända, kring vilka män och kvinnor voro samlade. De flesta kvinnorna och de späda barnen hade anvisats ett bättre skydd mot nattens kyla i lämningarna av ett tempel, helgat Pallas Atena och välkänt för seglarne, som dubblerade Sunions udde, över vars tvärbranta klippor dess pelarrader hade glänst igenom århundraden. Här tillbragte även Hermione natten.

Övergiven edra städer och byggen bo i klipporna, I Moabs inbyggare, och bliven lika duvor som bygga sina nästen bortom klyftans gap. Vi hava hört om Moabs högmod, det övermåttan höga, om hans stolthet, högmod och högfärd och hans hjärtas förhävelse. Jag känner, säger HERREN, hans övermod och opålitlighet, hans lösa tal och opålitliga handlingssätt.

Assim slog svärdet i klippan, att det brast vid fästet, ilade till stranden och roade sig hela natten med att härma nattfåglarne och rulla stenar nedför klipporna i sjön. =Den sista nattvandringen.= Sorgbarn höll sin ed.

Herre Jesus! vad har jag gjort! utbrast hon och skyndade ut för att kalla fostersonen tillbaka. Men Sven var icke längre synlig; han undanskymdes av den täta furudungen, som befann sig bakom båtviken. Mor Kerstin sprang, fort hennes gamla ben förmådde, ned mot sjön och ropade med flämtande röst: Sven, Sven, kom tillbaka! Klipporna i skogen svarade henne, men fostersonen syntes ej.

Österut höjer sig Hallands kust terrassformigt i böljande linier; de närmaste klipporna röda och grå, med alla granitens schatteringar af mossor, lavar, remnor och springor, sedan dimmigare och dimmigare ända till de högstaj afsatserna, som lysa himmelsblå mot den gråa himlen. Vesterut ligger hafvet öppet.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar