Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 oktober 2025
Under en rast på Tyresö brottades han på lek med en kamrat. Kompanichefen trädde fram och förbjöd något barskt leken. Johan svarade skarpt att det var rast nu och att de lekte. Ja, men lek kan bli allvar. Det beror på oss det! svarade han och lydde.
På Riddarhustorget fick herr Lundstedt veta vägen med roddbåtarne över till Klara, där han skulle söka sitt kvarter hos en kamrat från Trosa, och efter lång väntan befann han sig slutligen vid Röda Bodarne.
Dermed vore alla parters intressen tillgodosedda, och faderns icke minst, som kanske är den mest lidande vid bildande af en ny kull. I skolan fans en ständig och vaken jury, som fälde kamrat eller lärare utan skonsamhet. Ynglingarne började afvildas, och grymheten lade sig; sociala instinkter vaknade; man började inse att de egna intressena måste befordras gemensamt genom kompromisser.
Och under loppet af denna dag hade de kommit hvarandra närmare än förut under hela den tid de varit bekanta. De kommo så väl öfverens. Alma var förtjust. Hon hade då slutligen funnit hvad hon länge omedvetet saknat, en glad, fri kamrat, som gerna var tillsammans med henne och af hvars sällskap hon njöt så, att intet annat nöje kunde jemföras dermed.
Han visste att han blott behövde räcka ut handen för att få en ny borgen av primus, ty han lånade aldrig pengar; han skulle gärna göra det i övermorgon, men icke i dag för sin systers skull, och utställaren var en fattig kamrat! Han skulle ha mördat primus, om han sett en enda misstänkt blick under aftonens bal kastad på hans systers eleganta klänning.
Alldeles ensam; det är just det, som mest bekymrar mig. Men vi hade intet annat råd. Från benet rinner sådant vatten, att det luktar som gift; hvem skulle då taga honom i sitt hus. Jag försökte be än den ena, än den andra dit till kamrat åt honom, men jag fick inte någon. Här är det nu, som biskopen bor. Mari stälde gossen ned på marken. Du orkar väl redan gå in på gården, sade hon.
Han hade sina tjugu år på nacken och stod nu färdig att med den lärdomsskatt, som bestås i Växjö, och icke så litet därutöver, som han på egen hand samlat, begiva sig till akademien. Adolf, hans kamrat, var en spenslig, finhyad gosse med skälmska ögon.
En kamrat, som han sett lik, spökade för honom om natten. När han gick förbi ett bordell på Apelbergsgatan skälfde han af fasa, icke af lusta. Hela proceduren hade för honom antagit hiskliga former. Kamraterna i skolan hade smittosamma sjukdomar, talade om hvarandra såsom förstörda.
Han hade ett jovialiskt ansikte, icke fult, med ytterligt trötta, men icke slappa drag. Den sjuke rörde på sig. Är du vaken, liten? frågade den tjocke med låg röst. Ja, kamrat. Vill du att jag skall gå efter Mari åt dig? Nej tack, jag är bättre nu. Skall jag spela för dig mera? Ja, men du skall vara rolig! Rolig; ja, så att du får skratta åt mig!
Där är alltså stugan låt oss då sitta ned han talade högt med sig själv som till en kamrat låt oss sätta oss här i skuggan vad är det jag har hört om honom vad har jag då hört? Han kände på sin panna, den var fuktig av svett fast vinden var sval. Nu går snart solen ner nu snart går den ner! Å, jag kan förstå att man blir en sådan om man växer upp här! här är så vackert att här bor sannerligen Gud!
Dagens Ord
Andra Tittar