Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 juni 2025
Han släpade täcket med sig ut igen, men då han kommit till dörren vände han sig om och blev stående en stund. Till slut frågade han: Ja, men mormor narras inte? Nej! Jaså! Till slut kom det underbaraste av allt. Själv var han klädd i en ny svart sjömanskostym med en vit halsduk under kragen. Hans far var i parad och Stellan beundrade honom mera än någonsin.
Jaså, Sindbads hustru, ja, ja, han är borta sjelf så får hon fara fram hur hon vill. Stackars Fatima". "Ack ja", fortfor Fatima, "der stoja hennes barn hela dagen, att min späda blomma ej får en blund på sina kuddar.
Ni tror alltså på en försyn? Om jag tror på försynen? Naturligtvis, min käre herre, naturligtvis. Det gläder mig att göra er bekantskap. Jaså, det finns en försyn, och man kan göra allt, om man kan läsa sina böner på kvällen! Det öppnar möjligheter för en kasuistik, som lämnar jesuiternas långt bakom sig. Jag hade en vän får jag berätta? Med nöje, min bäste herre, med nöje.
När man går och torkar i ett sånt hål. Men hör du, den här vaktmästarn är för djävlig. Vad är det för en betjäning ni har här i Danmark. Hör nu vaktmästarn, hallå! Hallå! Hör ni inte, karl, för satan? Kommer aldrig smörgåsbordet och snapsen och ölet? Ä, mä, bä, vaba. Jag ger fan i ert prat. Lär er tala så man kan begripa er. Kommer det eller kommer det inte? Jaså, det kommer.
Jaså, Lundstedt ska resa från oss nu, och komma opp till Stockholm där får han se mycket saker, som en aldrig har drömt om Gud vare med honom nu då och må han se sig före, när han ska ut i livet. Gud vare med Lundstedt och må han trivs i sitt nya!
Hon såg Träsken med en stånglykta över huvudet, vidare länsman, även han med lykta. Efter dem kommo Lars och Anders. De gingo stadigt och tungt på nyktra ben. Men mellan dem raglade en gänglig gestalt. Han ömsom hoade som en uv, ömsom jamade som en likuggla. Det var han som ville ha välling, tänkte mor i Sutre. Jaså, den stackarn fick de tag på.
»Majken», sade han. »Det är en sak som jag vill tala med dig om. En viktig sak.» »Det var lustigt!» sade Majken. »Nej, det är alls inte lustigt, utan det ramaste allvar.» »Skall du tala allvar. Nej, hör du!» »Majken, jag älskar dig!» »Vad gör du, sa’ du?» »Älskar dig!» »Jaså, gör du det?» Det där lät inte vidare uppmuntrande men Anderson fortsatte ändå. »Jag har älskat dig länge, Majken.
Och jag jag måste ha fred: jag slog armarna om hans hals och bad honom stanna några minuter till. Han såg tveksamt god ut, blickade mig i ansiktet och småskrattade. Ni är så dum! sade jag. Ni säger att jag icke kan längta. Har ni längtat efter mig? Ja, ja, ja! Nej, gå icke stanna ett par minuter. Jag måste gå, men jag kommer igen. Jaså, ni kan längta så förfärligt?
Till en viss grad?» »Jo, jordens landamären äro mera spridda, än biljardkulans öfre, torra del.» Ingeniören smålog. »Jaså intet annat,» sade han. »Då kan ni lugna er, ty denna fördelning har intet att betyda.
Jaså inte. Det trodde jag. Det är ju bara förlofvade och gifta, som sitta på ett kort. Och eftersom ni inte brydde er om att hålla hvarann i hand, trodde jag att ni voro gifta. Adjö med er! Jo, adressen skref jag upp adjö När de kommo ner på gatan, stodo de och tittade en lång stund åt hvar sitt håll. Det här var ett elände! sa Ingeborg och tog fram näsduken. Hvem hade reda på det?
Dagens Ord
Andra Tittar