Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 juni 2025
Hon sa just inte precis ackurat allt det där, men jag förstod ju ändå andemeningen. Och Helena så väl som jag tro, att det skulle där väl kunna bli råd för, jag menar hvad äktenskap beträffar Jaså, hon sa det? Du har ju alltid haft ett godt öga till henne, Jesper? Nog har jag det naturligtvis det förstås. Men så tänkte hon ju på allt hvad modern hade sagt, och så var hon tvehågsen.
Ja, det kan jag tänka, sade Träsken. Törs jag så göra en fråga till? Kan greven erinra sig namnet på mamsellens onkel? Greven spärrade upp ögonen. Namn? Varföre då, då, herr Träsk? Varföre så nyfiken? Namnet nå, det är kuriöst nog att minnas. Han heter Luther. Luther, upprepade Träsken. Jaså, han heter Luther. Köpman Luther i Göteborg, som spelar orgel? Ja, han är känd.
»Nej, den lefde då ännu ett svagt lif.» »Jaså. Nåå, hvad var det som jag tyckte att skulle vara värre då?» »Jo, så här sade du: 'Att få till eftermäle dessa ord: Denne man lefde år 1911 och trodde ännu, att jorden var glödande i sitt inre det skulle vara det största hån, som kunde tillfogas mitt obetydliga minne. Jag skulle vända mig i min graf.»
Jo, det gör jag, sa Ludwig som satt med huvudet tillbakaböjt för att få blodet att stanna. Och han tillade: I det här fallet kan inte fan själv tala sanning. Då är det bättre att slåss. Jaså, sa prästen. Då tör hon ha beskyllt honom för stöld eller andra oegentligheter, och det kan stämma med det oväntade avskedet. Där högg kyrkoherden i sten! skrek Ludwig förargad.
Jaså sa löjtnanten det var intressant men jag kröp ut och när jag kåm opp på gatan så kåm Gösta och Anders och så kom vi överens om och så gick vi in på våran gård in i velesipedstallet och där tummade vi på att inte säga ett ord
Ingen satte i fråga att bjuda papyrosser åt mig, lika litet som jag skulle tagit emot. De fortsatte sitt i salen påbörjade samtal. Jaså, ni tror att vi äro knutpatrioter? I högsta grad. Men ligger det då någonting ondt däri? frågade Antti.
Jag skall be att få ett par röda handskar, sade han; i detsamma såg han, att det var Ellen, som stod bakom disken. Jag säljer bara svarta handskar numera, svarade hon med ett ursäktande leende, ty jag har sorg. Jag gifte mig i går. Jaså, svarade Tomas med det dämpade tonfall, som är vanligt vid kondoleansvisiter.
Han både kände och visste, att han för alltid lämnade någonting bakom sig, vad nu detta var. Hans morfar hade ofta den sista tiden sagt till honom: Jaså, jaha! Jaså, du ska börja skolan i höst. Jaha, det blir en annan dans. Nu är det slut med sötebrödsdagarna. För resten sökte han utfylla morfars dunkla uttalanden med de underrättelser, han kunde inhämta av sina Göteborgskusiner.
Nej, jo... Jag såg en flicka nyss, i handskbutiken därborta... Hon hade så rädda, rödbruna ögon. Jaså hon, ja hon är mycket bra. Jag har också köpt handskar där ett par gånger. Båda gångerna blev jag kär i henne och föresatte mig att göra någonting åt saken, men sedan glömde jag bort det. De hade kommit ut på Blasieholmshamnen. Skärgårdsbåtarna vid kajen hade röda färgklattar, som lyste i solen.
Och endast för ett par dagar sedan hade han lovat henne och sig själv, att han inte skulle överge henne. En eftermiddag, då han åter hörde henne vid pianot, gick han långsamt uppför trapporna och ringde på. Han kände sig skamsen och osäker. Men han hade sin lögn färdig. Hon reste sig upp från pianot: Jaså, du kommer ändå till sist, rymmare? Jag har varit sjuk.
Dagens Ord
Andra Tittar