United States or Antigua and Barbuda ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och hela luften var mättad av blommornas egna, balsamiska doft. Nu i den tysta natten låg berget mörkt, men doften svävade än i stillheten och mot himlens mörka dok trädde tusentals stjärnor glänsande fram. Det var , jag varsnade stjärnevärldens doft; ty vad voro de annat än dagens lysande blomsterkalkar, fast längre bort. Kuntze tystnade; hushållerskan inträdde med kaffet.

Den 3 Sept. inträdde visserligen en förändring till det bättre, isen begynte fördela sig en smula, men vidriga vindar hindrade fartyget att löpa ut, isen hopade sig nytt kring det samma, det undergick ytterligare skador och blef redlöst liggande ena sidan. Från denna stund sväfvade Barents och hans folk icke längre i ovisshet om det öde, som hotade dem.

Skymningen var redan inne, när Myro anlände till sin boning. Kammaren var tom och intet spår visade, att Rakel varit där under hennes frånvaro. Men en stund därefter inträdde Myros granne, den välvillige snickaren. Hans ansikte var mycket blekt, han frågade Myro, om hon ännu visste, var Rakel och hennes barn vore. Myro svarade, att hon förgäves hade sökt sin vän å Krysanteus' lantgård.

Efter en stunds förlopp inträdde fiskargutten, gjorde upp eld och hängde kaffekitteln deröfver, kom vännen Opsal och derefter tre för mig okända karlar, af hvilka den ene bar ett slags herredrägt.

Med skyndsamma steg återvände de till slottet, rodde över sundet, gingo uppför torntrappan och inträdde i kammaren. Tag av dina kläder och sov! befallde Sorgbarn. Riddaren lydde. Sorgbarn svepte sig i sitt täcke, lade sig sin matta och somnade genast. Sanduret viskar, de bleknande stjärnorna blicka in i tornkammaren, riddaren sover i sin säng, pilgrimen sin matta.

Men ropade allt folket: "Hvarföre skulle Bani ensam blifva undantagen, det Herrans vrede drabba oss för hans skuld". Och de ropade och bullrade att Bani icke fick tala mera, och slutligen stormade han rasande bort och hem. "Simrith" ropade han genast han inträdde. "Låtom oss draga hädan.

Nästan allas dräkt antydde mera bekantskap med ett vilt fältliv än med herreseder, och brydde sig om att ens giva plats för gårdens husfru, när hon inträdde i salen. Förgäves spanade hennes mulna blickar efter de grannar av hennes stånd, som hon väntat till mötet.

Hon tycktes ej märka, ja vände ej ens hufvudet, om barnen stojade i rummet eller om något kärl med starkt slammer slogs sönder i köket. Men en gång hördes en röst i salongen, hvilken bragte henne att rycka till och springa upp. När John sedan inträdde, stod hon med båda händerna stödda mot bordet och blickade skrämd mot dörren. "Kommer du inte in? Nymark är der. Han frågar efter dig." "Mig?

Ukko var tydligen vred, och man afvaktade under oro och fruktan ett utbrott af hans mörka lynne. Ändtligen öppnades dörren, och den saknade inträdde, Ella, husets äldste son. Han var en redan femtioårig man, men såg ut, som hade han varit sin höjd ett par och trettio. En kraftig gestalt, ej hög som fadern, men dess mer axelbred och muskulös.

Dörren öppnades, flera skepnader inträdde. Hermione såg det och pressade händerna mot sin skälvande barm. Fort, människa! In! Ha, jag tror du är mörkrädd, hördes en röst bakom den förste, som tveksamt inträdde med en lykta i handen.