Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 23 september 2025


Han kände att vattnet var kallt och att det var obehagligt att ha kläderna sig i sjön. Men han tänkte icke mycket eller länge den saken. Han fick tag i Ingrid, och han kände, att hon inte gjorde motstånd, visste han att saken var klar. Han simmade rygg med säkert tag om Ingrids arm runt om bryggan fram till viken, där stranden var lång och grund, och där gick han upp med flickan.

Om därför mor Kerstin vill förestå mitt hus, Johanna sköta min ladugård och Ingrid hjälpa till i andra förrättningar, vore det mig välkommet. Vad svarar ni detta förslag, korporal Brant? Alla de närvarande hade med överraskning hört Görans ord.

Han gick med händerna i byxfickorna och försökte vissla, men det gick inte. En nedstämd och dyster pojke kan inte vissla, åtminstone inte fullt musikaliskt. Ernst-Olof såg någon komma nedför backen. Det var en liten flicka. Hon kom sakta trippande och småsjöng för sig själv, som små flickor ofta göra. Det var lilla Ingrid, den yttre och påtagliga orsaken till Ernst-Olofs stora ära och rykte.

För Guds mildhets skull... Det var tolv lass... det var åtta lass... Nej, nej, jag minns ingenting, jag vet ingenting... Goda och fromma fru Ingrid, som alla välsigna... det är förbi med mitt förstånd... Det var de västmanländska gränsskogarna, som det kom rövare. För att håna dig lämnade de två fattiga osmundar slädbotten.

Det är er konungs sköld, ett barns sköld, blank och skinande utan fläck. Klar morgon lovar stor dag. Måtte folkungadygd en gång bli ett ordstäv i Norden! Ingrid Ulva blev död, och jarlen förgjorde sina fiender. Det frö, som asagudarna i sitt väldes afton hade lagt i jorden, fyllde sin bestämmelse, och folkungaträdet överskyggade nu hela landet.

Det är en tröst i min sorg att höra dig tala moderligt, abbedissa. Och jag har ännu en sak att bedja dig om, inte för min räkning, men för den vördade herr Svantepolks. Du vet, hur högt han aktar en oskyldig kärlek. Säkert vet du också, att hans dotter Ingrid och min salig broder alltid varit i vänskap med varann... ja, höviskt avstånd!

Nu tror jag också att många fler än Harald tyckte, att Ingrid hade rätt, men för prostinnans skull ville de ju inte säga något. Hur det var taltes Harald och tösen rätt mycket vid den kvällen, och när vi reste hem, satt pojken bara och funderade och sade inte ett ord mer än hvarannan kvart.

Gömd i ett kloster ber han dig förlåta all den skam vår släkt har dragit över dina lagar. Är det inte nog att Folke och hans Ingrid hittat en fristad bland de norska fjällen! svarade Magnus och lade brevet åt sidan. Dina andra söner når jag. Dina forna lekbröder, dina ungdomsvänner... Rösten svek den gamle, och bortvänd kröp han ihop i vrån med händerna framför ögonen.

Korset stod mitt i lågorna, och när bullerstenarna, som voro inlagda i bålet, rullade utför sluttningen, dundrade det i högen. Jarlen satte Ingrid Ulva tornkransen, men behöll armen om hennes liv. Hon böjde sig ut över menigheten och höll upp Valdemars lilla lätta sköld. Se här, vad jarlen lämnar i mitt förvar! ropade hon pass högt, som hon ännu förmådde.

Karl Algotsson, som red efterst, vände sig. Allt är oss emot, ropade han. Till och med vinden bedrar oss. Vid jungfru Ingrid, min broders hjärtebrud, har någon av er en kär vän som han, fly, fly! Än lever Valdemar! Inom en liten stund hade alla skyndat till hästarna, och Sofia stod ensam kvar med sina tärnor.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar