Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Sade, men tigande kröp inhysingen Pavo i ugnen, Där han i blinken på bädden af sten, kringångad af hetta, Somnade ljufligt och glömde sitt fall i behagelig hvila. Men ej tänkte han mer, den förståndige Petrus, på sömnen, Utan han steg ur bädden och gick att väcka Mattias.
Tionde scenen. De förra. Daniel Hjort. DANIEL HJORT. Hvar är er amiral? För mig till honom! FÖRSTA SOLDATEN. Pass, min gosse, hvad vill du honom? DANIEL HJORT. Det rör dig ej. Släpp in mig eller skjut mig genom hjärtat. Det mig kvittar lika. Elfte scenen. De förra. SCHEEL. Hvad föregår här? Hvem är ni, som tränger er genom vakterna och stör min hvila? DANIEL HJORT. Jag är ej, hvad jag är.
Om rättvist eller orättvist du hatar mig, Det döme Zeus, mig tillhör att förlåta blott. Ty alltför litet vore jag min lycka värd, Om jag ej kände, att dess bästa gåfva är Den, att jag nu fördraga får, får vara mild. Du hatar mig, må vara! Mer än fjällets is, Af vintern ammad, varar hatet evigt ej; Det smälter opp, när godhet, vårens värma lik, Ej tröttnar att däröfver hvila dag från dag.
"Kom, och låt de ligga", murrade Anna-Lisa. "De låg int nå bra, och lillgranen där ba mej göra'n fin", skrattade Maglena, "men nu håll jag på te bli trött." Det hördes på rösten att Maglena inte var så munter som hon låtsade vara. "Ställ dej bakpå medarna en stund, så får du hvila", sade Ante. "Anna-Lisa och jag rår nog me er alla tre en bra bit.
Hon gick till stranden, sköljde sina ögon med det kyliga vattnet och tog sedan barnen med sig upp. Maten var framsatt på bordet. Hon bad Arvi kalla fadren. "Pappa äter inte," tillkännagaf Arvi, då han kom tillbaka från fadrens rum. Alma pysslade om barnen utan att säga ett ord, bragte dem till hvila och lade sig äfven sjelf. Men hon fick inte sömn. En timme förled och allt blef tyst omkring henne.
Jag har ingenting att frukta. Jag behöfver ro, sade han. Stackaren. Om jag kunde vara vänlig och glad! Det kan jag, om jag icke är låg och själfvisk. Jag skall tänka på honom och icke på mig själf. Hvad gör det, hvad han känner för mig, om han blott får hvila för sinnet af mitt deltagande och mina små omsorger. Den som håller riktigt af någon, glömmer sig själf. Jag har arbetat lugnt och stadigt.
Det var så mycket som han icke kunde se, därför att det flydde för honom. Innan mannen hann sätta sin plan i verket, blef han sjuk. "Jag får hvila några dagar", tänkte han, "det går öfver." Men det gick icke öfver, det blef värre. När det nu spordes rundt omkring i husen, att den gode mannen var sjuk, blefvo människorna bedröfvade.
Men var någon enda af dem så brottslig och så djupt sjunken, som hon?... Skulle också hon kunna hvila här så stilla och fridfullt?... Skulle inte hennes grafvård förkunna för de efterlefvande huru värdelöst och fåfängligt hennes lif hade varit och hvilket elände det blifvit till slut. Skulle den inte förkunna....
Flera, som nu inneha chefsplatser, började sin bana som underordnade, och deras förtjänster, icke andras gunst, ha hjälpt dem fram. Hvarje arbetare i järnvägsindustriens armé bär, som Napoleon sade, en marskalkstaf i sin ränsel. På järnvägsmännen hvila stort ansvar; de ha allmänhetens lif i sina händer. Jag behöfver inte säga den resande allmänhetens, ty hos oss resa vi alla.
En del af dem synas dö och hvila sig från sitt arbete under den tid af omkring ett år, som ännu då återstår, d.v.s. under det, att de sju vredesskålarna utgjutas, och en del af dem synas blifva upplyftade, ty vi se dem i kap. 15 samtidigt stå på glashafvet.
Dagens Ord
Andra Tittar