Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
För visso fick jag den tiden besanna Renans ord: »Mycket stark och mycket klok må den vara, som af plikt, äregirighet eller ett omildt öde kallas att blanda sig i den stackars mänsklighetens angelägenheter.» Jag fann nu för godt att hvila mig på mina lagrar en tid till stor fördel för mitt hem och mina nerver.
En skogsbäck lockade oss sjelfve till hvila och till närmare bekantskap med det medförda matförrådet.
Hon skulle vara försiktig, hade doktorn sagt, i synnerhet i början. Sakta gick hon tillbaka igen, hon var trött och behöfde hvila. Handen, darrade, hon kunde knappt hålla i boken, uti hvilken hon ville läsa en tacksägelsepsalm. Men efter ett ögonblicks hvila gick det, och nu kunde hon läsa.
TEKMESSA. Så skall då striden vara länge än. O Zeus, Naturen lugnas, stormarna i dagens barm, De somna förrän dagen; mänskans stormar blott Försmå att hvila, trotsa vaksamt natten själf; Blott natten, sänd af döden, stillar allt. LEDSVENNEN. Var glad, Var icke sorgsen, drottning, mer! Må striden fritt Förlängas, segern följer ju de våra nu. TEKMESSA. Så tycks det, prisad vare Zeus.
Om kvällen går han till hvila, där han finner en bekvämlig plats tom på muren eller på bänken, fördragsam, om en annan fått det bättre hvilostället, och fördragen, om han själf lyckats vinna det.
Fjellsjön blinkade mot oss, och vid åsynen af den återkom allt vårt mod; oförvägna, som tre dagar gamla torndyflar, började vi på stående fot utstaka en ny vandringsplan för att komma till Espedalsvattnet, en plan, som skulle sättas i verket så snart vi »fått mat och en natts hvila.»
Kvar han satt hos flickan hela kvällen, Gick till hvila, då de andra gingo, Tycktes somna, förrn de andra somnat, Men långt förr, än någon annan vaknat, Ren vid första glimt af morgonrodnan, Smög han obemärkt ur stugan ensam.
Då började hennes kämpa mot gråt, och tårarne segrade och bröto sina dammar, och hon föll mig om halsen, och jag hörde henne sucka: "O, min far, min far, att ni ändå skall vara så förlorad!" En ljungeld af aning genomfor mig, men jag kufvade mig själf och försökte att vara lugn. "Du är sjuk, mitt goda barn", sade jag, "kom, jag vill ledsaga dig in att hvila!" Men Rosa tog ett steg tillbaka.
Från det myckna kärleksarbetet i Kapernaum måste Jesus ändock bort för att hvila. Hans lärjungar och vänner togo honom med till stranden af sjön Genesaret, där en stor segelbåt väntade honom och dem. Här redde nu vänliga händer en bädd åt honom i båtens stäf. Trött som Jesus var, somnade han snart och sof så godt och lugnt som ett barn i modersskötet.
Där kulor hvina tätast då, Där skall man finna mig också, Där vill ock jag försöka på I mina fäders spår. Söner af ett folk, som blödt På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar, Än har Finlands kraft ej dött, Än kan med oväns blod ett fält här färgas rödt! Bort, bort, hvila, rast och fred!
Dagens Ord
Andra Tittar