Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Skrifver än ett, kastar det i böljan: "Bölja, ryck ej med dig brefvets trollkraft, Bortryck, bortryck Angelijas hjärta!" Skrifver än ett kastar det i luften: "Vindar, fören ej bort brefvets trollkraft, Fören, fören Angelijas hjärta!" Ett han gömmer under hufvudkudden: "Hvila icke kraftlöst där, o trollbref; Tills att Angelija med dig hvilar!" Märk!
Det sägs, sen brodren tröstlös vandrat, att Den hårde brodren sina ögon täckte Och utan sömn och utan hvila satt Och grät om kvällen, grät den långa natt Och grät än som ett barn, när morgon bräckte. Gror bragdens ära blott på stridens mark, Där tappre krigarn fuktar den med blod, Kan ej den vapenlöse hälsas stark Och visa hjältemod?
Mycket bekymra ej heller de lönande fåren om vintern, Ty då stå de i stall och äta en rikelig löfskörd; Getterna åter kunde den sämsta tiggare äga, Så behändiga äro de ständigt att söka sig foder. Kommer en främling med häst och stannar på gården att hvila, Genast springa de fram till hans lass och sköfla hans hösäck, Tills han förtörnad svänger sin piska och drifver dem unnan.
Bara vi skulle komma så långt bort, att inte staden synes." "Vi skola taga af vid den der udden åt Vihtakanta torp till. Då ha vi alldeles förlorat staden ur sigte." När de kommit om udden, stannade de vid stranden för att hvila sig. Alma såg sig omkring. "Här är det härligt," sade hon, "ingenting annat än natur så långt ögat bär. Man skulle kunna glömma, att det alls finns menniskor i verlden."
När hon lade sig ned och slöt sina ögon, hade hon en känsla, som om hon sjunkit djupt ner i jorden. Den som ändå blott skulle slippa bort från verldens mödor till ro och hvila, tänkte hon.
Så satte hon sig på en liten packlår ... hon var trött efter dagens arbete och behöfde hvila. Det var eljest icke just hennes sak att sitta stilla och fundera. Men i dag kom det af sig själft; tankarne togo henne med våld, hon förmådde icke slita sig lös, och nu kunde hon ej hjälpa det, hon måste sitta här och vänta, tills det gick öfver.
Vid denna tidpunkt visste vi redan alla tre genom daglig erfarenhet, att hvarken köld eller väta, hunger, törst eller sömnlöshet hade magt öfver vår manlige kamrats »sprudlende lune;» det enda sätt vi kände att få honom att en stund unna våra skrattmuskler en knapphändig hvila var, att försätta honom i ett tillstånd af öfvermättnad, då han vanligen hotade oss med, att han aldrig, aldrig ville »æde mere».
Hittills har gudarnas sätt att leda Oihonnas öden utgjort ett föremål för skildringen. Det är dock icke på henne ensam deras seger beror, äfven Hjalmar har sin betydelse för den. Underkastar han sig sin faders lag och förblir hemma i frid och hvila, så är det ingen rimlighet, att han skall möta och vinna Oihonna.
Den 1 November 1597 kom expeditionen åter till Amsterdam, helsad af folkets jubelrop, men af de sjutton man, som öfvervintrat i Ishamnen, voro numera endast tolf i lifvet. Barents hade dött strax efter det båtfärden begyntes, den 19 Juni, dagen innan expeditionen dublerade Iskap. Hans ben hvila förmodligen någonstädes på Novaja Semljas ogästvänliga nordkust .
Hvad hon sökte i den var icke det hänryckta, från lifvet bortvända, alla världens ting förglömmande hänsjunkandet i en ljuf hvila i Gud. Det var tvärtom föreningen af kontemplativt och aktivt lif hon sökte och nådde: det »gudomliga äktenskapet», som är den sjunde boningens hemlighet, innebar faktiskt en »lifvets fullständiga anammelse» (H.
Dagens Ord
Andra Tittar