sköfla

Uppdaterad: 5 maj 2025

Hon stirrade oafbrutet ner i grafven, likasom om hon genom locket ännu en gång velat se de kända anletsdragen. Och hon märkte ej att menniskorna småningom aflägsnade sig. Endast John och några karlar blefvo kvar. De togo spadar och började skofla ner mull. De kastade mullen så häftigt, att kistan för hvarje gång dånade. Det var också stenar bland mullen och kistlocket skrälde, då de träffade det.

Minna Canth - Blindskär

Mycket bekymra ej heller de lönande fåren om vintern, Ty då stå de i stall och äta en rikelig löfskörd; Getterna åter kunde den sämsta tiggare äga, Så behändiga äro de ständigt att söka sig foder. Kommer en främling med häst och stannar på gården att hvila, Genast springa de fram till hans lass och sköfla hans hösäck, Tills han förtörnad svänger sin piska och drifver dem unnan.

Johan Ludvig Runeberg - Samlade arbeten I