Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juli 2025
Och Maheli gick in till Judith, lade barnet i hennes armar och sade: "Judith, o min syster, låt icke honom blifva gifven till spillo". Judith smekte leende barnets lockar och frågade: "Hvad önskar du Maheli?" "Judith, o Judith, låt icke Herrans namn komma på skam! Om icke hjelp kommer, vilja de inom fem dagar lemna staden åt fienden".
Alla de invecklade affärerna lade sig som en börda öfver hans skuldror. "Och du skrifver bara ständigt. När skall du få nog af det?" "När jag inte orkar mera." "Det lär redan vara tid för mig att gå," sade Alma, i det hon bemödade sig att knäppa de sista knapparna i handsken. "Hjelp mig, John, de äro så trånga." John gjorde som hon bad och följde henne sedan ut i tamburen.
Han gick uppför alla trapporna, det kunde dra om en minut, så kom han i förstun, sedan i tamburen. Nu tog han af sig sina kläder så kom han in i salen. Ah! hon skulle vara så vänlig, icke säga hur sjuk hon var, hur sorgsen, hur misstänksam, hur väl hon skulle behöft hans hjelp, hans, hennes egen mans! Hon skulle tvärtom visa ett vänligt ansigte. Hon skulle le, ja, se så snäll ut.
Hon hade velat pröfva om skaren bar och vadat ända till knäna i den förrädiska drifvan. Händelsen gjorde att hon hörde Alma Brennlunds sista yttrande, och nu kom hon Bella till hjelp. Det är dumt derför, att sådant nedsätter en flickas värde , sade hon med eftertryck och fäste sina klara ögon på Alma med ett uttryck af allvar.
Bort ifrån mig, dessa elaka afsigter, jag vill med Guds hjelp försöka vara lycklig och nöjd. Ty man är endast lycklig då man är nöjd med sig sjelf, sitt hjerta och sitt samvete. Väninnan tyckte icke om denna förnöjsamhet, utan ändrade sista punkten så att missnöjet skulle hållas vid lif.
Då han den 11. augusti 1674 sände några sorgverser med sin vän, handelsman Brandbergs stoft till kyrkogården, skref han: »Kom, hjelp mig, att jag klagar Af hjerta, som sig bör Den som i bästa dagar Sitt afsked tar och dör Uti sin bästa blomma, Sin ålders middagstid! Si, så kan döden komma, När vi som trygg'st i frid.»
Upp med sig, odugling, skrek den lilla qvinnan, ser han inte att här behöfs hjelp! För Guds skull, tag i, var menniska! Förstår han att hon håller på att dö, och det är för hans skull, hans, som inte är värd så mycket som hennes gamla sko engång! Erik rörde ändtligen på sig. Han gick till sin hustru. Han hörde icke, såg icke annat än henne.
Tvärtom var han ända till sin lefnads slut gästvänlig, gifmild och hjelpsam, och många äro de, som han på ett eller annat sätt bistått med sina tillgångar. Derjemte tog han vård om sina föräldrar och lemnade ej heller utan hjelp dem af sina syskon och deras barn, som voro i behof deraf.
Också hafva vi ingenting af hans lyra under denna tidrymd. Omöjligt är att säga, hvarest eller hvarmed han uppehållit sig. Vistades han i Mariestad som biträde åt en landssekreter Simonsson, med hvars familj han efteråt är nära bekant, eller fick han hjelp af Wrangel, kanske af rikskansleren-mäcenaten, hvars hofpredikant, Carlberg, var hans gode vän och tog engelska lektioner af honom?
Men hon hade nu ett nytt mål. Att bereda sin stackars olyckliga dotter en glädje. Då hon nu var i olycka och saknade hem och vänner skulle hon kanske med förtjusning emotta en hjelp af sin ringa föraktade mor. Hon strök med lugnare mod sina kragar. Det var alltid så uppfriskande att arbeta, också om det ansträngde en liten smula. För hela denna tvätt kunde hon få ihop en tre, fyra mark.
Dagens Ord
Andra Tittar