Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juni 2025
Men Mose ropade till dem; då vände Aron och menighetens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. Därefter kommo alla Israels barn fram till honom, och han gav dem alla de bud som HERREN hade förkunnat för honom på Sinai berg. Och när Mose hade slutat sitt tal till dem, hängde han ett täckelse för sitt ansikte.
Såg du, hur, fet, hur rund och hur röd om kinder och läppar Ynglingen var, hur hans hår, som en glänsande sobel i värde, Hängde på pannan jämnt och beskuggade kinden och nacken? Men på hans haka såg du det tätt framskjutande skägget? Snart som en räfsvans yfvigt och långt skall det falla mot bröstet.
Jungfrun, som var fullflätad och älskade löjet, hängde sig envist vid ämnet, vilket lika mycket intresserade henne som åhöraren vid revbensspjället. Nå, men då är det russinpotatis väl, efter den kostar åtta skilling? upptog hon frågan.
Men de trettio silverpenningarna! Nog, nog! utropade han sårad. På långfredagen fann jag vid min ankomst till matserveringen min olyckskamrat insomnad vid bordet. I ett anfall av munterhet väckte jag honom och frågade i förvånad ton: Ni här? Än sen? Jag tänkte att ni hängde kvar på korset åtminstone ända till klockan sex, så här på långfredagen. Till klockan sex!
Kycklingen hängde hopplöst med hufvudet och slöt sitt ena öga. Din svarta satan! »Den smygande katten» störtade fram och kastade sitt spjut mot den svarta katten, som i förskräckelsen släppte sitt byte och skuttade bort. Kycklingen stod hufvudyr kvar på gården och vände sig i krets om sin egen stjärt. Elsa! Kom upp!
Den 137 kon. Day. ps. Vid älfverna i Babylon Hur tungt de dagar flöto! Vi mindes Zion fjärran från Och bittra tårar göto. I pilträn jämte strömmars lopp Vi hängde våra harpor opp, De strängaspelen klara; Hvem ville spela mer i band, Hvem sjunga i vår träldoms land, Hvem kunde glader vara? Den goda tid var allt förbi, De fröjdens år förgångna; Bland hednahopar suto vi Som främlingar och fångna.
Herrn var kapten vid ett ryskt kosackregimente och hade som betjent en ung denschick, äfvenledes kosack. Denne gick här på landet klädd i sin nationaldrägt, hade vida svarta sammetsbyxor, röd kattunsskjorta med bälte kring lifvet och höga stöflar med sporrar. På hufvudet bar han en sammetsmössa och det släta, i midten benade svarta håret hängde rakt och slätt ned öfver nacken.
Hennes ögon dimmiga och ögonlocken tjocka. Hon kunde icke hålla dem uppe. Ur de röda, tjocka läpparne kom der en het, spritstark ånga. Kinderna voro högröda, håret, tillklibbadt af vattnet, hängde i stripor omkring ansigtet. Vill du gifta dig med mig nu, så kommer jag strax! Svara! Nu eller aldrig. Mannen ryckte till. Han såg ned. Ändtligen lyfte han ögonen, betraktade henne länge och tveksamt.
»Han hade hört att byn hette snärpa men visste inte hvar den snärpte hän,» säger ordstäfvet. Småpysarna klämde i att tjuta och hängde sig i gummans kjortlar. Prat! Ditt dumma nöt! Han gör ju bara »påträcker» af folk. Om en stund kom »vilddjuret» in. Ungarna klämde i en ters högre, och det dröjde en god stund, innan gumman kunde genom örfilar och luggar få dem tysta och lugna.
Hennes knutna hand låg orörlig under hjärtat, och hennes blick vidöppen, tjusad, som en fången fågels hängde vid Bonapartes ansikte. Ingen gav akt på henne; man var redan så van vid, att Förste Konsuln fängslade allas blickar, när han visade sig. Han styrde långsamt men bestämt kursen fram emot henne; allt emellanåt stannade han och sade ett ord till någon, som han kände.
Dagens Ord
Andra Tittar