Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
Och jag, arma flicka, fiker, Söker skingra saknans mörker, Vårda värmen i mitt sinne, Vill som våren vänlig vara, Synas ljus som sommardagen. Och jag gläds, fast sorgen gnager, Ler, fast tåren trängs i ögat, Men min fågel märks dock icke. Hvarför är så flyktig våren, Hvarför dröjer sommarn icke? Så jag tänkte fordom ofta, Frågte, utan svar, af mången.
Jag kan stryka mitt hufvud mot din axel Caesar men jag känner mig icke längre förkrossad af din storhet. Jag gläds åt dessa smekningar, som man gläds åt vallmoblommorna vid vägkanten, fast man vet att morgondagens lättaste vindpust skall sopa dem bort.
Min pensel skall jag mer ej spara; Välj du en stund blott och försök att vara Till min, till skick, till lynne och gestalt, Som jag som konstnär nu förordnar allt. Skön skall du vara: skönheten allena Är värd att sig med konstens själ förena; Men skön är flickan, då hon gläds och ler; Blif därför glad, då du mig komma ser!
Men jag gläds, jag yvs, jag är stolt över min avkomma, och jag önskar er medgång, Folkungar. Han flyttade fötterna så tungt och långsamt, att Ingemund och Hallsten blevo otåliga och skyndade sig förbi honom, men han fortsatte sin försiktiga gång fram till dörren. Där stannade han i solskenet.
Låt då gärna de ord, jag talte, försvinna med vinden, Såsom de kommo med den, och blif för den gamle en trogen Maka och gör hans glädje och gläds af hans skatter tillbaka; Akta blott, skåda ej sen, hvad ni än ej skådat, en yngling, Er jämnlike till år och med er jämnlottad i villkor, Se ej ens i en dröm en sådan, att icke hans öga Faller i ert, och en blick, som ej mer förjagas och glömmes, Blir som en törntagg kvar i ert sakta plågade hjärta."
Jag kommit sent, jag vet det väl, Till Jesum, jag som mången; Vid flärden fästad var min själ, Och tröghet höll mig fången; Jag kallades, men köttet stred Mot viljan, som sig röjde; Jag såg och såg, hur dagen led, Men tvekade och dröjde. Dock gläds jag, att jag funnit den, Som vill min brist förgäta Och lön ej efter gärningen, Men efter nåd mig mäta.
Frukta icke, du land, utan fröjda dig och gläds, ty stora ting har HERREN tagit sig för Frukten icke, I markens djur, ty betesmarkerna i öknen grönska, och träden bära sin frukt, fikonträden och vinträden giva sin kraft. Och fröjden eder, I Sions barn, varen glada i HERREN, eder Gud; ty han giver eder höstregn, i rätt tid, han som ock förr sände ned över eder regn, både höst och vår.
Dock, fast jag önskar åt en annan hand än din Mitt hemlands kungsspira, vet jag skatta högt Ditt ädelmod och gläds att tacka dig därför. Ack, ej sen länge unnades den fröjd åt mig Att här för någon dödlig känna tacksamhet. LEONTES. Eubulos, ren tillförne var ditt sinnelag Mig välbekant.
Dagens Ord
Andra Tittar