United States or Cook Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag kan stryka mitt hufvud mot din axel Caesar men jag känner mig icke längre förkrossad af din storhet. Jag gläds åt dessa smekningar, som man gläds åt vallmoblommorna vid vägkanten, fast man vet att morgondagens lättaste vindpust skall sopa dem bort.
Henrik Silfverstååhl blir vice verkställande direktör i A.B. Svensk koppar, och ingen betviflar att han är morgondagens store finansiär. Som man ser, röra sig i Sven Lidmans romaner de stämningar och åskådningar i det moderna Sverige, för hvilka vägen mot den nya storhetstid man drömmer om går fram på den ekonomiska utvecklingens mark.
Hela staden var i rörelse, och präktiga förberedelser gjordes till morgondagens stora högtidlighet, ty Englands sändebud, lord Howard, earl of Carlyle, med hvilken makt Sverige nu efter Tripelalliansens afslutande stod i förtrolig beröring, skulle slå den fjortonårige konungen till strumpebandsriddare. Detta väckte sådant uppseende, att en särskild medalj slogs deröfver.
Han tog sig då före att vandra i strumplästen fram och åter, mellan fönstret och dörren i den trånga kammaren och samlade hela sin uppmärksamhet på morgondagens blivande arbete; ordnade göromålen i huvet, utdelade dem; bemötte invändningar i förskott, övervann hinder, och efter en timmes arbete hade han ro och vila i huvet, som nu kändes ordentligt och upplinjerat som en kontrabok, i vilken alla poster blivit införda på sin plats och hopsummerade, så att man i ett ögonblick kunde överskåda ställningen.
Av de kring vakteldarne flockade krigarne sovo de fleste ut efter dagens mödor; andra sutto i viskande samtal; andra fejade sina vapen eller sönderkrossade mellan stenar säd för att därav baka morgondagens bröd. Tystnaden, som rådde, avbröts endast av en psalm, som med dämpad röst uppstämdes av någon bland de vid eldarne vakande männen.
Så hvila ut till morgondagens mödor, Du ödets korsbelastade slafvinna, Och glöm, så länge du kan glömma än! Åt mig har natten ingen sömn att skänka, Min hvila är en vanmakt blott att bära Det lidande, som samlas öfver mig. Men jag vill sitta och ditt lugn likväl Med glädjeblandadt vemod än betrakta, Som sorgen sitter vid en älskad graf Och gläds åt blomman, som gått opp däröfver.
Han tog sig då före att vandra i strumplästen fram och åter, mellan fönstret och dörren i den trånga kammaren och samlade hela sin uppmärksamhet på morgondagens blivande arbete; ordnade göromålen i huvet, utdelade dem; bemötte invändningar i förskott, övervann hinder, och efter en timmes arbete hade han ro och vila i huvet, som nu kändes ordentligt och upplinjerat som en kontrabok, i vilken alla poster blivit införda på sin plats och hopsummerade, så att man i ett ögonblick kunde överskåda ställningen.
Dagens Ord
Andra Tittar