United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vår lilla kund hade icke förr kommit in på gården och hunnit kasta en blick öfver terrängen, än han fann omöjligheten af att gå till väga enligt de föreskrifter, han fått af sina förmän och gynnare hos generalen.
Naturligtvis under den förutsättningen, att den, om den lyckas, tillför Ryssland fördel och ära.» Flere, som kände denna generalens vurm, hade på mötet i Borislawskis Hall just sökt att begagna sig häraf, men generalen svarade endast, att han ingalunda fann Montgomerys plan så storslagen, och att den, om den också kostade hundra millioner rubler, alls icke skulle ruinera honom.
"Jag kan då slippa helst i hans farstu?" frågade trumslagaren envist. "Nej", sade generalen bestämdt, "du får ej visa dig i början på hela gården; men", tillade ha med vänskap, "du kan få följa med dem, som gå för att ringa i klockstapeln, där har du mycket roligare." "Tackar ödmjukast", anmärkte vår kund, "så galn är jag icke, att jag går dit.
Höge herren, generalen, klädd i glitter, bjäfs och band, Blef då mörk och ryckte häftigt hatten ur soldatens hand, Såg på honom, såg på folket, såg och inom en minut Låg den gamles skatt af slantar slagen öfver torget ut. Häpen stod där granadören, men genralen tog till ord: "Jag har hört din sång, jag kämpat såsom du för samma jord.
"Hafven tålamod, gode vänner", sade han och försökte göra sig lös från sina ledsagare, "jag måste gå in till Sanna som hastigast." "Hvad har ni att uträtta där?" frågade generalen. "Jag ville höra", svarade herr Gyllendeg, "hvart hon i sin galenskap stoppat undan den där jästsmulan, som hon tiggde lös i går. Ser ni, gode vän, brinner den upp, så är det förbi med min bakning i morgon, fattige man."
Farväl, min general, en sak af vikt, En obehaglig sak, i nära samband Med tidens andra tecken, kallar mig." Han hade talat. Generalen gick, Och i sitt förmak trädde nu Potemkin.
En brylling till min hustrus första eller andra man, vilket det nu är. Han är sårad, och kolar snart av. Låt inte oss hindra dig. Generalen väntar." "Jag har inte hjärta att lämna dig i din djupa sorg", sade Bob Hyes och steg av hästen. "Jag låter generalen sköta sig själv. I stället skall jag hjälpa dig att ta emot din fasters sysslings sista ord. Och de näst sista också."
Mademoiselle de La Feuillade drog sig långt tillbaka i skuggan bakom kaminen, där hon satt. Hon skrattade liksom väninnan, men klangen i hennes skratt var icke äkta. Ovillkorligt mindes hon hans ord: »Châteauneuf å, honom skaffa vi väl ur vägen!» Junot påstår, att generalen var alldeles tokig i henne, så länge det varade.
Annars är det nog troligt, att han hade afslöjat det, som han ansåg vara humbug i saken. När han tillfrisknat, var det allaredan för sent. »Att få ihop pängar på skräp,» sade han, »det är alls ingen konst. Men kommer man med något riktigt, då sitta de fast som i berg.» Grufingeniören och generalen
Med dessa ord löste han sin högra arm ur täcket, omslöt generalen, tryckte honom till sig, kysste honom högt gråtande och gick sakta in på rektorns gård. Generalen skyndade att bortstryka hans kyss från sina läppar och stod ett ögonblick öfverraskad af den gamles beslutsamhet.