Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 juni 2025
Nu vakna upp på höjd, i dal, Löf, gräs och örter utan tal; Hvar fläck blir grön, hvar tufva rik Af växter, en ej annan lik. Liksom till högtid kläds hvar äng, Hvar linda är en blomstersäng, Och härlig vaggas åkerns skörd, Af himlens varma vindar rörd. Ja, ute se vi sommartid, Med jorden grön och himlen blid; Hur är det i vår egen själ, Är sommartid i den jämväl?
Det är förunderligt, förunderligt. Med er kommer allt det gamla, lidande, smälek, barndomens jämmer, ynglingens förtvivlan och skam. Det är förunderligt, ty det är Gud. Just här, kanske just på denna fläck låg jag på knä framför er morfar. Jag var i själanöd. Jag kände inom mig krafter, som skulle kunna verka det goda, krafter, som skulle kunna höja mig över mängden.
Till Suomis gamla folk går Ylpytar; låt din milda, vackra bön ljuda öfver den döende". Blommornas nytta. Det var en gård; och vid den gården var en helt liten kulle eller backhympel; och på den vexte just ej mycket gräs utom högst uppe på toppen; der stod en liten fläck rikt bevext med gräs och örter.
Nån ann kan väl inte vrida huvut rätt på dig. Hon fräste till, kloade i luften, fick inte genast ord. Så skrek hon: Eller med länsman, du! Eller med länsman! Ja, det kan ju inte skada, det heller, sade han, lämnade köket. Hon stod en stund och trampade på samma fläck, kastade sig av och an med kroppen som om hon haft plågor.
Solen sken in brännande hett, så det pärlade om pannorna, men de stodo som i en tång och kunde inte röra sig åt en skuggig fläck. Då kommer kyrkvaktarn och sätter opp psalmen nr 158. Orgeln piper ett preludium och klockarn tar opp första versen. Den avsjöngs med liv och lust, efter som man väntade få predikan strax på. Men se så kommer vers två och vers tre.
Vemodigt, utan en enda tillsats av dysterhet, smög sig denna känsla över den, som satt och sög in stämningen av denna lilla fläck, vilkens alstringstid hade varit, och det blev honom, som om all jordisk lycka hade bestått i att få leva här, till dess att huset föll och ogräset blivit odlingens herre, och sedan få slumra in med byggnaden som föll i ruiner, de gamla träden, som sjönko murkna och utlevade ihop, bliva ett med själva den ofruktbara jorden, vilken även den tycktes ha tröttnat på att bära det, som var bestämt att giva liv åt dess bebyggare.
"Låt vara så, en flicka må I gröna skogen bo: Ock henne vill jag höra till Med ömhet och med tro, Vill älska dig och öfva mig I tålamod och fog Och tjäna den, du tar till vän, Om hundrade du tog." "Mitt enda väl, du trogna själ, Hvem finner fläck hos dig? Ej såg jag en som du så ren, Så kär var ingen mig.
Dagens Ord
Andra Tittar