Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juni 2025
HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån. Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Har du vandrat långt i detta förfärliga oväder, stackars barn? Ja. Varifrån kommer du? Fjärran från. Sorgbarn! Ett ovanligt namn! Dock känt i den heliga skrift. Är du ensam? Ja. Är du kristen? frågade riddar Erland hastigt. Gossen jakade åter. Kan du uttala Guds och Kristi namn? frågade priorn till yttermera visso. Gud och Kristus, upprepade gossen, i det han böjde huvudet och gjorde korstecknet.
På ena sidan var fastlandet, men på den andra hela, vida hafvet. Stundom, när det hägrade starkt, såg man långt i fjärran söderut en hög kust. Där syntes otydligt en stad med gammalmodiga hus och många spetsiga kyrktorn. Folket påstod, att det var Estlands kust och staden Reval. Stranden vid Dalö var klippig och trädbevuxen.
Näckens polska, hörd vid vår hafsstrand, öfverensstämmer så med de holmar, man ser, med den luft, man andas, att man skulle tro hafsbygdens egen sommarkväll hafva författat densamme; sjungen bland Saarijärvis, Rautalampis eller Viitasaaris stupande höjder och ödsliga träsk, skulle den röja blott missljudet af ett hjärta, som i fjärran äger sina dyrbaraste föremål.
Hvem kallar du din nästa här, Den du på all din bana Skall hålla som dig själf så kär, Som Herrans ord dig mana? Hvem är den man, Hvar finnes han? På denna strand, I fjärran land, Hvar skall man honom spana? Är det en skyld, den samma blod Har närmst med dig förenat, En moder ljuf, en fader god, Den Herrans bud har menat? En vän kanske?
Främlingen var djupt rörd öfver denna barnsliga förtrolighet, med hvilken den ofärdige gossen talade till Gud. "Du är då mycket lycklig, min gosse, fastän du är ofärdig?" sade han. "O, ja, jag är så lycklig", svarade Josef med blicken liksom skådande i fjärran.
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
För er skull flydde jag från hemmets stränder, Min barndoms lugna dal; Förlefde långa år i fjärran länder Med minnen och med kval; Fick kraft, fick vilja dock af mina strider, Blef man, bröt hinder, grånade omsider Och hemkom ändtligt pröfvad, trumpen, tvär, Halft mänskohatare, helt millionär. Nu är jag här, har bott här länge redan, Har önskningar, har medel, vill och kan; Men pass!
Och nu var slagfältet betäckt av hästar och vagnar, som av lantfolket utförts att hämta upp fallna och sårade, vilka fördes till de stora röda ambulanserna när och fjärran. Men nere vid en nu synlig havsfjärd, som tycktes sakna stränder och flyta under alar och pilar, låg ett vitt slott med röd- och vitrandiga bolstervarsmarkiser för fönsterna.
Som han skulle till Norra Kyrkogatan och såg på kyrkans sträckning hur altaret låg där det var öster, tog han korn på byggningen och gick över kyrkogården, tills han krokat om tornet och sett den port, som måste leda ut åt norr, och där låg en gata sluttande ner för en backe och i fjärran avstängd av en massa gröna träd, som stucko upp över ett plank.
Dagens Ord
Andra Tittar