United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag har gott minne, och jag vet, att jag ville honom väl. Folke Filbyter makade sig framåt på bänken och böjde sig ned över honom. Det som mest trycker mig, är att jag inte kan ana mig till, hur han nu har det. Finge jag också aldrig mer se honom, skulle jag dock stiga lugnare i högen, bara jag hade visshet.
Folke Filbyter, som tyst hade suttit och hört på sönernas brusande ordflöde, trevade på sitt bröst under vargskinnen. Kom hit, Folke, sade han. Du får hjälpa mig. Jag har blivit så lamhänt. Här på bröstet har jag nyckeln. Har du nu hittat den? Du skall gå till den mellersta kistan och plocka fram fat och bägare, så att det blir dukat för så höga gäster efter deras stånd.
Kanske lyssnar hon därför hellre till sina bröder än till oss gamla. Nu reste sig Holmdis' bröder och talade. Den yngste nickade vänligt till henne och talade först. Min syster får ingen tvinga, sade han kort. Folke Filbyter tog ett par steg fram över golvet som för att gripa fast var och en som han talade till. Ni äro från vettet, unga människor! ropade han.
Har jag sått mark med myntat guld och silver, får jag också stanna och själv bärga skörden. Här skall jag bygga mig en gård, och den skall heta Folketuna. Och ni, finndvärgar, ni skola bli mina trälar. Innan Folke Filbyter hämtade eld från gårdarna och begynte svedja och röja, tog han laga fasta på sitt köp. Fem goda minnesmän följde honom genom skogarna och uppsatte råmärkena.
Du behöver inte frukta redliga män. Vi äro inga fiender och stå färdiga att hjälpa dig. Du kan tala lika lugnt med oss, som vore vi dina egna bröder. Innan jarlen och Inge kommo, visste jag heller inte, att jag hade några fiender annat än på Folketuna. Menar du Folke Filbyter och hans söner? Vilka annars? Bröderna stodo tysta i mörkret och Ingemund släppte tygeln.
Och alla skola såras, då stammen rämnar och faller. Så tala i natt genom mig de höga asagudarna. Folke Filbyter tog ett par steg fram mot dvärgen och knöt händerna över hans luva. Öva din trolldom på de döda under högarna, du dvärg, och sörj ej för de levande! På inga gudar tror jag men väl på egen kraft. Lång är vägen till de mäktiga på Föresvall, och i deras åker ämnar jag icke gräva.
Ulv Ulvssons söner mumlade något om »finnkvinnan», men Folke Filbyter skyndade sig att fortsätta, ty han hade på förhand noga lagt upp sina ord i minnet. Törhända förundrar det er, att jag med ens blivit så ivrig i en sak, som ännu för några dagar sedan inte fanns till för mina tankar. Skulden är i så fall din, Ulv Ulvsson. Du kom till mig.
Det enda är med allt guldet och silvret, som hon har på bältet, men det kunna vi taga upp sedan till nästa sommar och lämna dig då. Folke Filbyter satte sig på bänken, där grötfatet redan stod och rykte. Han tog skeden full och blåste på den, och genom dörren såg han hur trälarna ställde sig kring gropen.
Äro ni kanske inte alla från mjöldammets land sunnanskogs? Vore det sommar, skulle jag ända hit tro mig höra kornsuset från Östergyllen. Sannerligen, stambo, den gamle vid masten är mer snartalig än du. Männen tystnade med ett undertryckt mummel, och två av dem stego i vattnet och buro Folke Filbyter i land.
Du har kanske ibland gjort ont efter andras sätt att se, Folke Filbyter, sade han. Varför blev du inte straffad då? Varför kommer straffet just nu, då du inte skulle nännas att göra ett kryp för när? När han slutligen såg upp, hade harpan tystnat och Ulv Ulvsson stod i dörren, barhuvad och med en båge i handen.
Dagens Ord
Andra Tittar