Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 september 2025
Ångaren stäfvade österut, solen steg och dalade mot väster, det led mot afton. Hon gick och gick, så försjunken i sin inre kamp, att hon ingenting såg och ingen trötthet kände, förr än krafterna plötsligt sveko, och hon sjönk i knä på däck. Då var det som om dimmor skingrats framför hennes ögon, och hon förnam yttervärlden.
Hon hade ingen, för hvilken hon skulle kunnat öppna sitt hjärta eller omtala hvad som rörde sig i hennes inre, men då hon satt där i sin kammare försjunken i tankar och blicken fäste sig vid något af dessa föremål, vare sig väggen, kakelugnen, taket eller golfvet, så började detta ställe genast få lif i hennes ögon, det förstod henne, talade med henne sitt stumma språk och lugnade henne.
Liksom Jesus offrade sig, medan han var på jorden och nu beder för oss deruppe och sedan skall välsigna oss med det tusenåriga rikets välsignelser samt för öfrigt är försjunken uti att tillbedja fadern, så offrar Guds församling, så länge den är på jorden, andliga offer, deribland äfven "sina kroppar," Rom. 12:1.
Men allt medan han satt försjunken i denna behagliga förnimmelse av att ha löst konfirmationsproblemet, började en annan känsla stiga upp inom honom: Luciferdrömmen, Sataninstinkten, behovet och stoltheten att känna sig som Varg i Veum. Han var predestinerad.
Hon dignade till golvet, blodet forsade ur hennes sår, alla stodo häpna och villrådiga omkring henne, och när vi äntligen sansat oss och skyndade att kvarhålla den flyende livsgnistan, var hon redan borta. Fader, Hermione tillhör icke mer de levandes antal. Några ögonblicks tystnad följde på dessa ord. Biskopen var synbarligen försjunken i oroande tankar.
Hans historia är kort eller lång, alltefter som man tar det. Weli var ej en af de olyckligaste. Han förföll aldrig till last, han var endast hvad man kallar »en lösdrifvare». Man ser honom på gatorna i Helsingfors, ibland i brunnsparken, ibland i Thölö. Han bär på sina axlar en låda med cigarrer. När »ryska musiken» spelar på något af dessa ställen, då står han försjunken i drömmar och lyssnar.
Som han satt där försjunken i tankar, var det, som togo rökringarne form och gestalt, och ur rökmolnen trädde det fram bilden av en ung flicka. Ah han kände mycket väl igen henne. Det var den unga flickan, han sett i Levisons automobil, och som då uppväckt hans intresse i så hög grad. Han kände en obetvinglig lust att göra hennes bekantskap, att få återse henne. Men huru?
"Att hvarför har allt detta kommit till?" "Hvilket allt?" "Den här verlden." "Ella som inte vet det!" sade Arvi med ett medlidsamt småleende. "Nå, så säg du, Arvi." "Derför att Gud har skapat det." Ella stod en stund försjunken i tankar. Sedan vände hon sig till Arvi. "Men af hvad skapade han det?" frågade hon. "Jo, af intet." "Men hvarifrån fick Gud det der intet?" "Nå, det fanns ju förut."
Han avkopplades på detta sätt flera gånger och satt försjunken i något annat, lyssnade till hälften, nickande då och då och ibland skakande som av en rysning. Han föreföll ytterst noggrann med sin klädsel och hade små fötter och små välvårdade händer. Men det var först i Chikago, David lärde känna honom som den alltid behärskade, omåttligt lidelsefulla och förbrända människa han var.
I sin andakt djupt försjunken, Hör han icke stridens larm, Som blott doft, likt vinden, susar Genom skog och ödemark, Hör ej hästens muntra gnäggning, Icke vapnens dofva klang. Men hans skyddsgud vakar trogen, Men Sankt Georg skådar allt: Ur sin sky han stiger neder Och hans vapenrustning tar, Kastar sig på riddarns fåle Och till striden styr sin fart.
Dagens Ord
Andra Tittar