United States or Uruguay ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men i det gamla huset är allt uppfejadt och lagadt, Rummen drifna på nytt, allt under mitt öga, tapeter Knappast äger jag mod att säga, hur dyra de blefvo Satta i saln, förmaket och äfven i kammarn där inom, Så att man där kan möta också en vinter, då kölden Jagar oss in och vi älska det trefliga tjället och brasan.
Det var från en sådan promenad Stellan just nu återvände till det vita huset vid Svanegatan. Dörren mellan tamburen och salongen stod på glänt. I lilla förmaket innanför salongen hörde han sin fars och farmors röster, medan han tog av sig ytterkavajen. Då han hängde upp mössan, blev han plötsligen stående med mössan på hängaren och handen hållande i skärmen.
Af klander och hårdhet blef hon däremot alltid trotsig till sinnet. Hon bodde i förmaket, näst intill farmors sofrum, men trifdes icke i den improviserade barnkammaren, där hon alltid stod under uppsikt af farmors allvarliga blick; sa ofta det fanns någon möjlighet att undkomma den, smög hon sig ned till bottenvåningen, till pappa.
Med hvilken oerhörd förtröstan tog han icke dessa ord bokstafligen och hur visste han icke att rifva upp såren och på samma gång läka dem! Hon är icke död, men hon sofver, upprepade han gladt. Modern sof nog derinne i det kalla förmaket, och ingen väntade väl att se henne vakna. Det led mot begrafningen. Grafplats var köpt. Svägerskan satt med och sydde.
Hans far hade sagt något om farbror Ekenströms växlar, som haglade över honom, som om han prenumererat på dem... Under sig, i lilla förmaket, hörde han otydligt röster... Han var åter tillbaka i sin hemstad. Vårterminen hade börjat. Till det yttre var allt sig likt: hans eget hem, gatorna, husen, kamraterna, skolan.
Och utanför denna isande kalla rymd låg världen, där mänskorna gingo omkring utan att bry sig om honom, utan att bekymra sig om att han stod här ensam och frysande I lilla förmaket under sig hörde han sin far och farmor tala. Han kunde ej uppfatta deras ord, och han var ej längre nyfiken. Han satte sig på sängkanten, sammankrupen i sig själv som skydd mot kylan.
Jorden hade de arrenderat ut till Björkenäs, det gav tolvhundra kronor. Rummen hade de delat så, att Johnsson disponerade stora salongen och förmaket. Vidare hade Vickberg ensam tillträde till vinden och vindskammaren. Här uppe på vindskammaren tillbragte herr Vickberg sin dag och ofta nog en del av natten. Han arbetade bakom en träjalusi och var mycket hemlighetsfull.
Nu blir en folk igen, skrek han inåt förmaket, Alldeles som när lilla gumman bjöd på supéer och brylå Hela dagen satt han lutad över sina papper, gjorde kråkor för fordringar, som skulle indrivas och härjade svårt bland Blekängsmadammernas bohag. I skymningen tvättade han sig och klädde om sig så gott han kunde, svepte en schal över axlarna och satte sig att vänta på rocken.
Elisabet smög sig ut i köket till Hanna och bad henne om förlåtelse, hvilken den vänliga flickan gärna gaf henne. Då hon kom tillbaka in i förmaket, bådo barnen farmor berätta mer om gamla Anna. "Det vill jag gärna göra, mina småttingar", sade hon. "Anna hade sitt hem på min fars gods, så länge hon lefde, och jag fick vara till stor tröst för henne under hennes sista dagar.
Han såg hur hennes hand darrade, då hon satte nyckeln i låset. De stodo tysta och stirrade på varandra mitt på golvet i förmaket. Allt var sig likt därinne: samma tunga luft och samma hemlighetsfulla gula dager. Genom ett öppet fönster trängde ljudet av trampande fötter från gatan. Slutligen började Märta tala.