Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 juni 2025
Jag tänk de är nästan väl så tungt de." Det blef alldeles tyst i det stora köket, öfver hvilket elden flammade så muntert. Kittlarna öfver ingångsdörren blänkte i en lång rikemansrad. Väggsängarna voro försedda med rödrutiga förbängen. Den höga dalkarlsklockan lyste grant, blå, med röda rosor. Snygga trasmattor randade det inunder dem hvitskurade golfvet.
Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder på berget ur elden. Jag stod då mellan HERREN och eder, för att förkunna eder vad HERREN talade, ty I fruktaden för elden och stegen icke upp på berget. Han sade: Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
Kan jag inte? tog gubben opp, för att inte förlora sista ordet. Jag kan skjuta svartstarar med rovbössa, jag, och det mellan lakan ändå. Har ni släckt elden? avbröt gummans välvilliga stämma genom dörren utifrån farstun. Javars! svarade korus. God natt med er då! God natt, moster! Och så drogos långa suckar, och så pustades, flåsades och snusades, tills snarkningarne voro igång.
Trälarna ville icke höra på honom, och slutligen förmådde de honom att släppa hennes hand och slunga facklan i bålet. Ett fat med signat mjöd blev utlyft i gräset, och ju mer de drucko, dess vildare blev deras smärta. Kvinnorna skakade ut sitt hår och klagade med långa drillande jämmerrop. Tova sprang fram ända till elden och kastade två tärningar till den döda.
Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i elden. Alltså skolen I känna dem av deras frukt. Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: 'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja.
Eldsvådenatten hade sonen Elis Eberhard kommit in till honom och sagt: Far, far! Nu brinner det i skorsten igen och elden har tatt i skräddaregården. Komministern reste sig och gick bort till fönstret. Ja, sade han, elden är smittsam. Alldeles som elakt lynne. Han återvände till kaminen och satte sig.
Hvem som öppnade för oss kunde vi ej se i mörkret, men i stugan lågo alla till sängs, då vi kommo in. Vi friskade upp elden på härden och sågo oss omkring. I en säng vid ena sidan om spiseln skymtade en ny upplaga af Tobias; utanför honom låg en gråskäggig gubbe, af ärevördigt utseende, och i den andra sängen hvilade budejan hos en liten flicka. Ingen tycktes ha lust att stiga upp.
Nu skola de dock få hästar att rida på, till hvilka de aldrig förr kunnat uppställa maken. Det synes nämligen, att det egentligen är hästarna, som utföra striden. En tredjedel af menniskorna dödas af "elden, röken och svaflet, som utgick från hästarnes munnar." Ryttarne synas endast behöfva följa med. Skola dessa 200 millioner ryttare enligt somligas förmenande vara demoner?
Dess starka grenar brötos av och torkade bort, elden fick förtära dem. Nu är det utplanterat i öknen, i ett torrt och törstande land. Och eld har gått ut från dess yppersta gren och har förtärt dess frukt. Så finnes där nu ingen stark gren kvar, ingen härskarspira! En klagosång är detta, och den har fått tjäna såsom klagosång.
I en så här stor, fin gård var det så grufsamt att komma in, för den som var uselt klädd och kom för att begära mat och husrum. Hustrun blef vid att stirra på Anna-Lisa. "Kom fram till elden barn", sade hon med mild, tungsam stämma. Hon räckte ut handen och hälsade god dag på Anna-Lisa, som kände detta så både stort och högtidligt.
Dagens Ord
Andra Tittar