Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 oktober 2025
Ren Midian har flyttat tälten, Och springarn, tyglad af Hans hand, Ren skymtar fram vid fästets rand; Och från de aldrig-sådda fälten, Från öcken-hafvets brända sand Mot våra skördbetyngda land Han, stödd på lansen, dystert skickar De giriga, de skarpa blickar.
Det dröjde länge, innan porten åter öppnades. De som väntade där utanför tillkännagåvo sin otålighet genom förnyat buller med portklappen. Slutligen visade sig en liten kaftanklädd, svartskäggig man av dystert utseende. Mina vänner, vad viljen I? frågade han med mild röst, sedan han stigit ut på gatan. Du är icke Baruk, inföll Myro. Vi ville tala med den rike mäklaren och icke med dig.
LEONTES. Och med mitt svärd hans rättighet; jag följt min plikt. LEIOKRITOS. O vanvett, bjöd dig plikten draga svärd mot mig, Att mot din fader kämpa för en främmande? LEONTES. Hör mig och lär att känna, hvad min fasa gjort, Hvar gång jag mot min framtid skådat, blickat in I möjlighetens vida rike, fatta nu, Hvarför så dystert sluten du mig städse sett.
»Det förtjänade du och så var jag elak mot dig förut. Men jag ångrade mig genast.» Anderblad teg, men befarade det värsta. »Blev du mycket ledsen?» Han såg på flickan. Hon var onekligen söt. Tja varför inte? »Jag blev alldeles förtvivlad», ljög han alltså fermt. »Och det går nog aldrig över», tillade han dystert.
Sorgbarn återkom till slottet, medan priorn och riddaren ännu sutto i dystert samtal vid bordet i tornkammaren. Sorgbarn fyllde deras bägare, och priorn tömde sin med förtröstan, emedan den räcktes honom av en from pilgrim. Efter måltiden återvände priorn till klostret.
De skuggiga alléer, hon dunkelt mindes sedan sin barndom, voro nu borthuggna av revolutionens plundringsmän, liksom den vackra parken, men det hela gav likväl intet dystert eller ödelagt intryck, ty en ny grönska sköt frodigt upp och täckte yppigt de rothuggna stammarna.
Jag märker, sade han dystert, varom fråga är, men tro icke, att jag godvilligt låter mig bindas och släpas till skampålen. Försök ej att komma fram med handklovarne; det tjänar till ingenting. Jag vill hellre dö än vanhedras. Se så, gosse, friskt mod nu! Hit med händerna! sade länsmannen och fattade i Sven. Sven stötte kronobetjänten tillbaka, satte mössan på huvudet och sade: Adjö, patron!
I det ungdomliga hoppets kalejdoskop sågo de sin framtidsbana ligga framför sig lika solbelyst, lika blomsterdoftande som den stig de nu vandrade. Ingen sorg, ingen hotande framtidsbild, intet dystert minne från det förflutna.
Det börjar regna, sade Karmides. Natten är mulen och kylig. Jag får icke lämna dig här. Låt mig ledsaga dig åtminstone till Piræiska gatan. Rakel svarade honom icke. Skola vi skiljas på detta sätt? sade Karmides i bedjande ton. Vår skilsmässa är nödvändig, men varför göra henne till ett dystert och nedtryckande minne? Säg dock till avsked ett ord av försoning!
Genom honom blev det bekant, vad som hände i världen. Men han förstod aldrig att skämta och gyckla som andra av hans kall. Det stora skägglösa ansiktet var dystert gulblekt, och det svarta håret, som räckte ända till höfterna, var delat i en mängd tjocka flätor, nederst omknutna med vita band.
Dagens Ord
Andra Tittar