United States or Tajikistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mor dröjde på trappan, såg från den ena till den andra, lyssnade till snarkningarna som än liknade lindebarnsgnäll, än stormtjut kring husknut. Plötsligt började hon vinka åt Träsken, vinkade med båda händerna, nickade och blinkade. Träsken släppte märren, som med lätta benkast dansade bort till stallet, och steg fram nära trappan. Mor böjde sig ned, viskade: Vad var det han sa om greven?
»Det var», ursäktade sig Schana med sitt stilla leende, »på våren, och han reste bort till sommaren och dröjde borta i flera år. Gud vet, hvar han var. Jag tror han se'n kom till Åbo, eller hvart det nu var någonstäds, men det blef slut för mig, riktigt slut.» »Tacka Gud, kusin, tacka Gud! Men bra såg han ut, det kan inte nekas!
Vad Johannes Hall beträffar, fann hon honom mera ful än vacker, men hon upptäckte småningom, att han hade ett gott och vinnande löje. De kommo snart på god fot med varandra, och det dröjde icke länge förrän Greta började uppföra sig som om hon varit hemma hos sig.
Dock icke heller där dröjde han länge utan skyndade till tärnornas kammare, där han annars sällan visade sig. Här förvarade fru Elfrida i ett bonat skåp sin sons högtidskläder, och här fanns en spegel av slipat stål, vari tärnorna gärna speglade sina anleten. Erland öppnade skåpet, framtog de dyrbara skrudarne av utländskt tyg med prydliga silverhäkten och iklädde sig en sådan.
Det dröjde ej länge, innan den låg klar för honom; ty tätt framför udden af Långön såg han den andra tullslupen, som med stora segel flög ut mot sjön och, gynnad af vinden, tog haf och kurs af hans fader.
Men hon dröjde längst vid de sista dagarnas stilla frid och vid den kärlek hon så sent fick smaka. Underligt. Medan hon så, bit för bit, genomgick sin mors lif så långt hon kunde minnas tillbaka, försvann ända till sista skymten af agg mot henne der bredvid, som bidragit till att förbittra det, och hon tyckte sig se den sorg de båda genomgått som ett fast band förena dem ännu efter döden.
Det dröjde länge, innan vi ändrade ställning, men när vi gjorde det, reste hon sig upp och tände alla lampor som till fest. Så kallade hon in barnen, och de kommo alla, tysta och undrande, och vi behövde ingenting förklara för dem.
Tomas, som var lättrörd och ännu icke hade sett mycket av nöden, tog gång på gång upp sin portmonnä, medan Hammer satt oberörd som en bild med ett kallt småleende över den andres frikostighet. Skriver du aldrig något nu för tiden? frågade Tomas slutligen då tystnaden började bliva långvarig. Hammer dröjde något med svaret, som om han fann frågan svagt motiverad.
Det dröjde fem minuter, det dröjde tio, innan han av en händelse kom att vända sig mot flickan. Han såg förvånad ut och en liten smula blyg. Han strök svetten ur pannan och ögon och konstaterade, att vänstra bröstet verkligen var alldeles bart och obetäckt. Då smög han sig på huk bakom Elsa, stack huvudet in under hennes arm och nafsade som en hundvalp efter den späda frukten.
Gick jag att plöja, gick jag att sköta min viktiga kornsådd, Eller om sedan jag bjöds af årets växlande tider Bärga mitt frodiga hö och skörda den gulnade rågen, Rådde där pigor och barn oeftersedda i stugan; Dröjde jag åter inne en stund, snart flyktade fliten Då från åker och äng, och den opåmanade drängen Satt, med armarne lagde i kors, i behagelig hvila.