Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 oktober 2025
Han såg på Alma. "Du torde ha blifvit mycket skrämd?" Intet svar. Alma förblef i samma ställning, så orörlig, att hon knapt andades. John lade sin hand på hennes axel; en darrning genomlopp hela hennes kropp, men hon lyfte ej upp hufvudet och ändrade ej ställning. "Inte så, Alma," sade han. "Försök att lugna dig." Han dröjde ännu en stund, innan han lemnade rummet.
Jag vet icke, men jag anar mycket och är lycklig. Ljuvligt att möta sin flicka, ljuvligast då skymningen vilar över nejden.» Det främmande folket stannade på svedjelandet längre, än deras hövding i början ämnat, ty den hop, på vilken han väntade, dröjde. Men Erland tänkte icke på skilsmässan, och Singoalla ej heller. Det föreföll dem, som om de alltid skulle få vara tillsammans.
Styr af hans uppsåt, och jag lämnar dig i ro. EUBULOS. Ej har en större niding trampat denna mark Än mannen där, ej någon fegare än han. Nu lär han ej så hastigt återkomma hit, Och detta är min goda vinst af hans besök. HYLLOS. Var ej den etterormen Rhaistes här igen? EUBULOS. Han kom och gick, han dröjde några stunder blott. HYLLOS. Hvad sökte han, hvad var hans arga stämpling nu?
Det dröjde månader innan jag kom till förnuft igen, fast det hölls ju tämligen tyst. Esbjörn kom och gick därhemma gång på gång, men han fick aldrig se mig hur han tiggde och bad och hur mycket hans far och min mor lade sig ut för honom och talte om hur han ångrade sig och hade rent slutat upp att träffa Lotta, det kreaturet.
Vår här har mod, men den hade det mer På en half mil närmare er." Sandels, han såg på den komne förströdt: "Bevars, ni är varm som en ugn. Ni har säkert ridit er hungrig och trött, Kom, hvila en stund, var lugn. Man måste tänka på hunger och törst, Se här, genever till först?" Löjtnanten dröjde.
Han skildrade nu sitt förhållande till henne för att visa, huru själafienden insmyger sig i känslor, där man minst av allt anar hans närvaro, huru han kläder sig i medlidandets och syskonkärlekens dräkt, hur han strör jordiskt stoft på själva bönens vingar och blandar sitt gift i andaktens ädlaste vin. Det dröjde likväl länge, innan författaren hade kommit till inseende härav.
Dröjde tystnaden alltför länge, gick han sakta in, och hände det, att han blev avvisad, kom gossen stilla tillbaka och satte sig ned med en resignerad min, som om han visste, att han icke fick begära allt på en gång. Det var med honom som med mig, att han skulle känt det som en lättnad, om han blott vetat, vad han skulle göra.
Tårögd skildes jag från dem och gick lättfotad; men desse Dröjde och vandrade af att stjäla i närmaste gårdar.
Skall nu som en häst jag smaka Er snärt, då jag gjort som bäst, Så sparkar jag upp tillbaka, Och sparkar ock som en häst!" Genralen, han hörde hotet, Helt rak tillbaka han steg, Han tycktes ej ha emot'et, Han såg på mannen och teg. Och allt som han såg, så höjde Han högre sin resliga kropp. Och allt som han teg och dröjde, Så klarnade anletet opp.
Vad jag är glad att ni kom, viskade Hall. Ni dröjde så länge, och jag var så ensam. Ja... Jag visste inte riktigt om jag borde gå. Men jag ville ju gärna se på era tavlor. Ni kan inte föreställa er vad jag är tacksam för ert konstintresse, sade Hall utan att småle. I nästa ögonblick ångrade han vad han hade sagt; han kanske hade sårat henne.
Dagens Ord
Andra Tittar