United States or New Caledonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja, deras avfällighet vill jag hela, jag vill bevisa dem kärlek av hjärtat, ty min vrede har vänt sig ifrån dem. Jag skall bliva för Israel såsom dagg, han skall blomstra såsom en lilja, och såsom Libanons skog skall han skjuta rötter. Telningar skola utgå från honom, han skall bliva lik ett olivträd i fägring och doft skall han sprida såsom Libanon.
Det var, som om de först denna vår av Skaparen försetts med denna underbara doft. Göken gol från stadens alla utkanter. Näktergalen hade börjat flytta in i träden på gamla kyrkogården och vid södra folkskolan. Det var, som om den först denna vår fått sina toner.
De bägge besökarne yttrade intet; de väntade på det omtalade experimentet. Astronomen tycktes emellertid vilja sätta deras tålamod på ännu större prov; han bläddrade litet i manuskriptet och stannade ett stycke längre fram i folianten. Här komma nu en hel del utvecklingar över doft, blommor och stjärnor, varpå förslagsställaren, som är anonym Vad anonym?
Vi hafva funnit ett sådant förhållande i Törnrosens bok, och läsaren skall sannolikt själf göra den erfarenhet, att man icke så fort hinner störas af några törnen i densamma, som allt obehag åter fläktas bort af någon skär och osynlig doft från dess rosor. Ty rosor och törnen kan man väl säga boken innefatta, och benämningen är i detta afseende väl vald.
Medan Hermione på okonstlat och intagande sätt uppläste myten om Narkissos i Ovidius' skaldeverk »Förvandlingarna», hade den främling, som i avvaktan på Krysanteus' hemkomst tillbragt en stund i biblioteket, inträngt i fruntimmersgården och närmat sig de unga kvinnorna, lockad, som det tycktes, av de praktfulla blommor, som stodo i deras grannskap vid springbrunnen, ty han stannade framför dessa och syntes med välbehag njuta av deras doft och färger.
Träd fram, din fader kallar dig nu till strid, Det svärd, han gaf dig, blotta mot honom; Om ej, så kom förkrossad och böj ditt knä Och dö med försonad skuld vid hans fot. Han slöt. Ett sorl, som suckande vågens doft, Dog långsamt bort bland kämparnes skara, Och tyst, förfärlig, hotande, ensam stod Än kvar i sin väntan Gauthiods kung.
Kärleksäpplena sprida sin doft, och vid våra dörrar finnas alla slags ädla frukter, både nya och gamla; åt dig, min vän, har jag förvarat dem. Ack att du vore såsom en min broder, ammad vid min moders bröst! Om jag då mötte dig därute, så finge jag kyssa dig, och ingen skulle tänka illa om mig därför.
Han slog upp fönstret och andades provinsrosornas doft och åhörde lövsångarens strofer med ovanlig uppmärksamhet; han knöt länge på halsduken, polerade naglarna, tog hatt och käpp och gick, men möter i dörren en betjänt med andan i halsen: patienten var illa sjuk.
Ett vissnadt blad föll ned, en daggtår rundade sig i rosens inre. Aina hörde rosens ord: "Unga flicka, ros i knopp. Som du längtade rosen att ge dag åt sitt inres fägring och doft, och hon vecklade mer och mer ut sina blad, och hennes doft blef allt mera rik.
TEKMESSA. Hör jag ej ett gny Ur fjärran åter, gosse, doft, men tydligt dock? Athenes hämnd har vaknat, ve mig, arma, ve! De våra vika, nalkas. Lyssna, hör, hvad brus! LEDSVENNEN. Det är den sista vågens dödssuck blott, hvars ljud Oss når från uddens långt aflägsna, yttre strand. Haf tålamod och ansträng ej ditt öra så; Snart tystnar allt.