Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Jag har velat bespara dem åsynen av den olycka, varmed ni hemsökt oss; de äro hos min granne Ola Persson, sade den gamle med darrande röst. Hos Ola Persson, hos den fattige uslingen! fortfor patronen. Jag skall säga Ola Persson, att om han en timme längre hyser dem under sitt tak, så vräker jag honom från gård och grund...
Såg du rymdernas glada syner Högt från bergen i morgonens stund, Såg du vaknade strålar Dricka skälfvande dimmors dagg? Minns du skogarnas ljud, då vinden Rör med vingen de darrande löf, Fågeln jublar och rusig Mellan hällarne bäcken flyr? Eller vet du, hur hjärtat klappar, När vid hornens och hundarnas skall Busken prasslar, och hjorten Står för ögat med hejdadt språng?
Jag befaller det! ropade en röst. Det var Valdemars, men på samma gång hördes hertigens stämma djup och darrande. Den man, som bryter sig in i kvinnornas bad, slutar med att också tränga sig väpnad in i kyrkorna. För honom finns inte sed och helgd. Det är inte längre min broder, som står framför mig. Det är en vettvilling. Inte så strängt, hertig, medlade herr Svantepolks mjuka flöjtröst.
"Sjung", upprepade han, "så vi slipp härifrån innan natten." Maglena var som i yrsel och utom sig i den kampen att stilla björnens onda, uppretade sinne, så det föll sig inte underligare för henne att taga till sången än orden, då de, huru smekande och bedjande hon än uttalade dem, ej förslogo. "Du är min ros och min lilja", sjöng hon med först darrande, osäker stämma.
Hon grep efter Karmides' hand och tryckte sig darrande intill honom. Under den förskräckelse, som fattade henne, flög hennes första tanke till föräldrarne. O Gud, mina arma föräldrar! De äro ute. Vad kan icke hända dem! Huru skall jag rädda dem ur faran? Jag måste ut. Jag vill skynda till synagogan. Karmides, följ mig! Jag är icke rädd, när du följer mig. Kom!
Han gick sakta tillbaka till sitt rum och blev sittande länge vid skrivbordet med huvudet i händerna. Ibland blev han het av vrede mot alla dessa föraktliga, hatfulla, fega, dumma mänskor, som sökte lura honom. Men minuten efter var det som om vreden smält inom honom till en darrande fråga: Finns det en Gud?
Men nu, när jag vet att ni inte gör det, så skall jag gå. Jag lovar er att aldrig upprepa det här. Låt oss då gå! Darrande reste hon sig och drog på sig handskarna, just som uppasserskan kom för att ta emot beställningen. Vi skulle ingenting ha! David fick självbehärskning nog att sticka handen i fickan och ta upp ett mynt som han lämnade på bordet. Flickan såg efter dem häpen.
Han tog henne upp på armen och tryckte henne mot sig, som om han var hennes mor och ville skydda henne. Och när han kände den lilla darrande kroppen krama sig fast vid honom, erfor han en styrka som han länge saknat. Tröstlös kunde han ge tröst, och när han lugnade henne, blef han lugn.
Därinne var tyst och vid det blåa darrande skenet från kastrullen såg man, att sängen stod orörd och var tom. En svart aning om något förfärligt bakslag grep Carlsson, men han gömde sin misstanke och upplöste ovissheten och gissningarne med den tillverkade förklaringen, att han nu mindes, hur pastorn sagt, att han ville ligga på höskullen för att slippa myggen.
Tomas gick förbi henne; efter ett par minuter vände han och gick samma väg tillbaka. Soffan stod tom. Det gamla fruntimret gick på darrande ben vägen nedåt, stödd på sitt grönaktiga paraply. Nu hade hon också en liten hund med sig; det var samma lilla hund, som för en liten stund sedan hade kommit fram till Tomas i vattenbutiken och fått tre pepparkakor.
Dagens Ord
Andra Tittar