Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 september 2025
Ja, ädelstenar äro de i en krona, strålande över hans land. Huru stor bliver icke deras lycka, huru stor deras härlighet! Av deras säd skola ynglingar blomstra upp, och jungfrur av deras vin. HERREN mån I bedja om regn, när vårregnets tid är inne; HERREN är det som sänder ljungeldarna. Regn skall han då giva människorna i ymnigt mått, gröda på marken åt var och en.
Är det ett ondt att, länge fattig, blifva rik, Att, sen förtryckt man varit, få sin konungs hägn Och se, hvad kärt man skattar, blomstra upp i fröjd? Hvad, eller tror kanhända du, att svek blott bor I mina stolta löften, att din värnlöshet Jag gäcka vill med falska förespeglingar? Vid Zeus, ej föddes jag att söka glädje i Den svages förödmjukelse.
Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla; Libanons härlighet skall bliva den given, Karmels och Sarons prakt. Ja, de skola få se HERRENS härlighet, vår Guds prakt. Stärken maktlösa händer, given kraft åt vacklande knän.
Han var hemma långt, långt härifrån, i ett land som jag alldrig hört omtalas; der det större delen af året är vinter och endast en kort tid grön mark. Der folket är så fattigt att det stundom äter trädens bark och der man är glad, att inne i kammarn få en liten stjelk att trifvas af vexter som här blomstra i hvarje skrefva. Och ändå tycktes han förakta ett lif, sådant du omtalar".
Våren har kommit; den tårarnas dal, som utbreder sig nedanför mitt fönster, grönskar och blommar på nytt. Det gröna lövverket övertäcker marken och döljer smutsen, så att detta Gehenna förvandlas till Sarons dal, där icke blott liljorna blomstra, utan även syrener, Robinier, Paulownier.
EUBULOS. O, hvad var mitt lif, Mitt hopp i ålderdomen än, min tröst, mitt allt? Hvad var min tanke under dagens värf, min dröm, När vallmokransad natten kom och slöt min blick? Minns du det ej, såg, hörde du det ej? HYLLOS. Det var, Att Ajas' ätt än skulle blomstra här i makt, Eurysakes än hälsas såsom konung här. EUBULOS. Det är förbi, Eurysakes är död, är död.
Gud själf han skådar med väl behag En sådan frid och förening; Han bjuder den i sin helga lag, Den är hans vilja och mening; Och därför låter han ock ur den En rik välsignelse flöda För jorden släkter, som blomstra än, När vi gått bort till de döda, För himlen en brodd och gröda.
Tiden läkte dock sorgen, och nu i främmande gårdar Blomstra de älskade barnen på nytt; men själf med förnöjsamt Sinne begär jag mitt bröd och spelar min giga, som syrsan Sitter, fast solen är knapp, på det vissnade bladet och sjunger." Sådant berättade där den ärlige Aron, och honom Hörde med tårar och gråt den goda, förståndiga Anna.
Leende talade äfven den gamle, förståndige Petrus: "Icke förundre man sig, om äfven min svåger som andra, Hvilka i ungdom blomstra ännu, besegras af Hedda, Ty svårt blefve det säkert en man att henne emotstå.
Kom så en snigel krypande: "Usch, ni dumma blommor, hur kan ni tro att solen vill ha er att blomstra. Nytta, nytta ska ni göra, och håll man vackert inne med all grannlåt och fåfänga". Och blommorna bjödo till, allt hvad de förmådde, att krympa ihop sina knoppar, och vågade ej låta sin fägring sticka fram af fruktan att det skulle vara orätt.
Dagens Ord
Andra Tittar