Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 oktober 2025
Främlingen var djupt rörd öfver denna barnsliga förtrolighet, med hvilken den ofärdige gossen talade till Gud. "Du är då mycket lycklig, min gosse, fastän du är ofärdig?" sade han. "O, ja, jag är så lycklig", svarade Josef med blicken liksom skådande i fjärran.
Och dessa qvinnor, svarta som ebenholtz, med bländande hvita tänder. Raska arbeterskor, om än mindre sköna än de hvita qvinnorna. De äro ock mindre dyrköpta. Denna stolta, svartögda qvinna med sitt barn, som hon med förtviflan i blicken sluter till sitt bröst, skall hon säljas? Hon tror så, hennes man har hitsändt henne till straff.
Andersson spände blicken i honom, men som karlen såg stark ut och kyparkåren tycktes vara endast allt för villig att hjälpa Andersson ut, blev det inte något bråk, utan Andersson tog sin hatt och rock och avlägsnade sig med värdighet. Dagen därpå kom Andersson åter till "Zum alten Frankfurterwurst" för att äta frukost.
En ung man stod framför ett notställ och misshandlade, med blicken stelt fästad på noterna, med känsla och övertygelse ett musikstycke, medan Personi stod bakom, och med synbart gillande följde med i noterna. Svensson sjönk utmattad tillbaka och stack fingrarna i öronen. Men det hjälpte inte. Ingenting kunde utestänga de underbara ljud, som den unge mannen med fiolen åstadkom.
Weli skulle få uppfostran, bli något ... hvem vet, kanske till och med handelsman. Lyckliga dag! Hon vände hemåt. Det var nu alldeles mörkt. Stor-Jaska, som huggit ved i skogen nära invid, var nu hemma. Han satt med yxan i famnen på sängkanten. De stora runda ögonen rullade meningslöst och vildt omkring i rummet. När han såg Kajsa, förmildrades blicken och han lät hufvudet sjunka ned på bröstet.
Stellan följde honom med blicken: Ja vet att ja gör er emot, men Tjo-oo, det kan du väl få Då kan ja få anmäla mig på rektorsexpeditionen i dag? Tja, det går visst för sig det ser jag inte något särskilt Stellan bugade sig högtidligt och sade med säker och varm röst: Tack, kära pappa. Nu vände sig kaptenen om och såg på honom: Vad är det som gör att du ändrat dig?
Lik blixten ur nattens moln flög blicken ur höfdingens öga. "Dougal, tidigare bragd nöts ut, räcker ej för alltid till sköld för stundens dåd ögonblickets svärd afskär lätt framtids blick. Gå!"
Hon såg plötsligt upp, höjde spotskt sin öfverläpp, kisade med ögonen försmädligt på honom, spände sedan blicken vidöppen och med ett uttryck af outsägligt förakt på hans hela gestalt, uppifrån ned och nedifrån upp, och sade med sin gäckande ton: Nog är den karl tokig, som vågar visa sig för Toimila-Hedda, sedan han burit sig åt som en våldsverkare och en tjuf!
Han går igen och han kommer att gå igen, tills han fått sin vilja fram. Vilja? upprepade doktor Karolina. Förklara, dig! Vad ville Jan-Petter? Fru Olga lät sina pekfingrar bilda en spetsbåge, som hon betraktade. Plötsligt smålog hon; hon lyfte blicken och lät den vandra från doktor Karolina till Betty, från Betty till Lizzy, från Lizzy till Lotten.
Och i det hon vred sig om på stolen med en plötslig knyck och spände blicken i sin gäst: Ska jag säga, vad det kostar? Det kostar, att han lämnar flickan här hos mig. När tider blir, får Träsken föra henne till Göteborg eller var hon hör hemma. Men greven lämnar henne här. Det kostar det.
Dagens Ord
Andra Tittar