Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
På denna bädd af blommor satt jag ofta Vid Minnas sida, målande för henne Vår framtid, full af kärlek och af ljus.
Din kammar där en håla är, Din bädd blir snö och is, Till vin du får en vattentår Och hunger blott till spis." "Nej, skogens famn skall bli en hamn För friheten och dig; I ditt förvar mitt tak jag har, Och hydda är du mig. Din starka hand skall lägga band På röfvare och djur, Och hvad vi mer behöfva, ger En kärleksrik natur." "O nej, o nej, du får det ej!
Konungen, som störtat upp från sin bädd, kom ut och blev vittne till scenen, men Måns borstare lät icke tiden gå förbi i onödan utan han öppnade genast sin mun och talade med mössan i handen: Ers majestät, mina herrar!
Nu mottog hon honom med ett glädjerop, där hon, insvept i en brokig kappa, satt i sin faders vagn på en bädd av täcken och själv tyglade de små lurviga kamparne, som otåligt skrapade marken. Bakom stod en lång rad vagnar, förspända med hästar eller oxar och fullastade av kvinnor, barn och bohag. Höljda i sina kappor stodo de gifta männen bredvid vagnarne, envar vid sin vårdnad och sin egendom.
Men Simrith låg hemma på knä invid sitt barns bädd och prisade Herren för den stora nåd henne vederfarits: "Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad; ty jag sade i min häpenhet: jag är bortdrifven ifrå dina ögon: likväl hörde du min böns röst, då jag till dig ropade". "Glädjens Herranom all verlden, sjunger, priser och lofver!" Manala Jungfrun.
Så talte vid sitt middagsbord, det rika, Herr pastorn, där han satt i all sin ståt, Han talte så och drog en suck tillika Och skar en bit af steken än och åt. Men på sin bädd låg Döbeln tärd af plågor, Hans barm sågs kämpa, ögat brann i lågor, Och feberflammor färgade hans hy. I sträcktåg nyss hans skaror norrut ilat, På tvenne dygn, de sista, icke hvilat; Själf var han kommen till Nykarleby.
Han avbröt sig och sänkte huvudet, och åter föll han ned vid hennes bädd med huvudet mot hennes ansikte. Stora, tunga tårar fyllde hans ögon. Louis teg. Han stod på den andra sidan av sängen och höll ännu krampaktigt fast sin kusins ena hand. Det var, som om de båda männen ännu i döden drogos om denna kvinna.
Grydde nu Den dag, som såg mig på Cronas hed, När Trenmors skara där blödde Och Erin höljdes af sorg! Då funne på sandens bädd Snart Lochlins kämpe sin graf också, Lik hafvets bölja, som störtar På stranden opp och förgås. Men flydd är Morannals tid, Hans arm är vissnad, hans blick är släckt, Hans strider blekna i fjärran Som vinterns nattliga sken.
Jag iakttog, att han på slaget nio varje kväll somnade för att åter vakna, då klockan slog elva. Mellan dessa klockslag behövde jag ej befara att bli kallad till hans bädd. Jag lyckades sända min älskade ett meddelande härom och bjöd honom att infinna sig på vår gård klockan nio för att i två timmar njuta av mitt sällskap.
Hängvaggan var det första, som han letade efter med sina ögon redan långt utanför dörren. Men det var skummare där inne. Icke förr än han höll om båda dörrstolparna, förstod han, att han icke sett vilse, utan att de två löst släpande läderrepen under bjälken voro det enda, som fanns kvar av gossens bädd.
Dagens Ord
Andra Tittar